Aftonbladet – 16 maj 1851, sida 2

och kastade sig med utbredda armar: öfver iket, förlorande sansningen. Allt detta hade försiggått inom några få minuter. Fredrik var alldeles utom sig; men anblicken af den afdånade qvinnan och den i sitt! blod simmande unge mannen bibehöll dock! spänstigheten i hans sinnen. Emellertid blickade han stelt på den rörande gruppen och visste icke hvad han skulle företaga, då steg hördes i närheten och han såg tvenne vakt-, soldater nalkas. Tanken på att blifva funnen: vid sidan af en mördad och kanske misstänkt! för delaktighet i något stort brott, kom honom att bäfva och han besinnade sig en sekund på att fly. Snart blygdes han dock öfver den fegheten, att lemna det olyckliga fruntimret, till hvars beskyddare ödet så oförmodadt hade utsett honom. Han uppreste den afdånade, tog henne i sina armar och ville bära henne ut ur allen; men han fick knappast tid att med henne gömma sig bakom piedestalen till en staty, ty vakten var nu på några fi steg nära. Nu kom ett ögonblick af pinsam väntan.: De begge soldaterna stannade vid en fläderbuske, för att deraf bryta några blommor. Nu har jag en blomqvast åt Charlotte, sade han. Hon tycker så mycket om lukten af fiäderblommor. En herrlig natt!, utbrast kamraten, som var något iäldre. I detta ögonblick hade de hunnit midt för statyn och den ene stötte med sin fot mot liket. Hvad är detta, Pierre? ropade han. Pierre böjde sig ned och tittade på föremålet. Heliga Jungfru! ropade han, här ligger en mördad menniska! Det ör icke möjligt.,