Aftonbladet – 16 maj 1851, sida 2

syska, ett slags dialekt, som var Fredrik alldeles främmande, men i en sådan hjertskärande ton, att det rörde honom djupt in i själen. Han sprang mekaniskt fram till dörren, som man bad honom öppna, men den var läst. Förlåt:, side han, i det han famlade omkring bland sakerna på sitt arbetsbord. Ett ögonblick, nadame! Jag letar efter nyckeln. Tack, taci! Får ni rätt på den?s Utan ljus är det svårt., Så tänd upp ljust... men fort, fort!s Fredrik tände upp ljus; han kastade en blick på den främmande och stod orörlig, bländad af hennes skönhet. Nyckeln, herre, nyckeln!s upprepade hon i ängsligt bönfallande ton. Ändtligen fann han den bland en mängd papperslappar, cirkelbestick och ritstift, och skyndade att öppna dörren till parken. I samma ögonblick hördes ett skott derute i trädgården. Den unga damen utstötte ett ångestskri och höll sig, vacklande, fast vid dörrposten. Hvad är det?. sade Fredrik, förskräckt. Dörrn!... upp med dörrn!s ropade den främmande damen, ängestfullt qvidande. Han öppnade och hon störtade ut. Nu såg Garnier henne ila fram till en aj allterna, böja sig ned öfver någonting och scdan sjunka till marken. Han rusade efter och fann henne liggande på knä, hållaide i sina händer handen af en ung man, son låg utsträckt på gräset. Hvad har rändt hiär? frågade målaren. Hjelp! ... ijelp!... var den okändas enda svar. Fredrik lutede sig ned, för att hjelpa henne upplyfta den fallne, men denne sjönk genast, tung och Hflös, tillbaka. Död! vv. dödfre ropade den unga damen