Aftonbladet – 16 maj 1851, sida 1

EN KONSTNÄRS ÄFVENTYR. NoveLL Ar J. F. CASTELLI Öfversättning från Tyskan. Aftconen inbröt och den nedgående solen insläppte blott en svag, matt stråle i ateliern. Fredrik Garnier höljde öfver stenen, på hvilken han ritade. Det var ett större arbete i lithografi. Ham gick fram till fönstret och ställde sig der, bredvid sin vän, Henrik Leblanc, som var sysselsatt med att strö brödsmulor åt fåglarne i Luxxembourgsparken. Nåå, min kära Rafael, har du slutat? frågade J Leblane, småleende. Neej, svarade Fredrik. Det är redan mörkt, så attt jag icke ser; och ändå ville konsthandlaren I hafva stenen färdig tills i morgon bittida. Lelblane ryckte på axlarna och sade: Ja, så långt äre vi då komna, att konstnärerne hafva blifvit krämarnes slafvar. Du har blifvit född till verlden i en oriktig tid, min stackars gosse. Du hade bordt blifva född medan konsten ännu värderades och begreps. I stället att du nu, klädd i en linneblus, arbetar för ringa lön i en kammare af tio foots diameter, hade du då kunnat stå ien katheedralkyrka, och iklädd en praktfull sammetsddrägt, måla den Heliga Jungfrun,, Freedrik skakade hufvudet med en allvarsam min coch svarade: Bäättre att vara en ärlig och fri arbetare i linnetblus, än en krypande slaf i sammetsdrägt..n Du är säledes belåten med din lott? frågade Henrik. Icke så alldeles. Men hvem ansvarar mig för, mit jag för femhundra år sedan hade varit mcera belåten ?, I sanning jag begriper dig, sade Henrik.