Aftonbladet – 15 maj 1851, sida 3

el honom. BLANDADE ÄMNEN. — ELASTISKA METALLVENTILER. En engelsk machinbyggare John Braidwood är uppfinnare till dess ventiler, hvilka bevisat sig vara förträffliga bäde för sin fullkomliga täthet och sin lätthet att öppna sig: två egenskaper, som annars pläga vara ytterst svära att förena, men här åstadkommas på ett högst enkel sätt. Braidwoods ventiler äro plana, de bestå af er plan bricka, som utgör locket eller sjelfva ventilen, och af en plan fläns, genom hvars midt vätskan elJler ångan, som skall spärras, har sin väg. För att täta mellan locket och flänsen , har den sednare en nedsvarfvad nät, och i denne lägges en platt ring at svafvelbunden kautsju, som är litet tjockare än näJ:ens djup. Då den svafvelbundna kautsjun täl nära 1300 graders hetta och 30 graders köld utan att förindras i spänstighet, så kunna dessa slags ventiler begagnas såväl för änga af ganska hög tryckning som för den kallaste sprit, och för alla de vätskor och 3aser, som icke angripa kautsju; alltså, med undantag af ether och oljor, för de flesta ämnen, till hvilxas spärrning ventiler vanligen användas. — RENINGSSÄTT FÖR LAMPOLJA. I England renas oljan med machineri och fabriksvis på följande sätt. Man inblandar 6 skälpund svafvelsyra småninsom i 410 kannor (236 gallons) olja och läter blandningen omröras oupphörligt i 3 timmar. Sedan inröres en blandning af 6 skälpund lera och 14 skälpund nysläckt kalk, med en tillsats af 410 kannor kokhett vatten, hvarefter omrörningen fortsättes ytterligare i 3 timmar, under det att blandningen, genom inledd änga, hälles i kokning. Den lemnas Jsedan att svalna, då oljan, som nu är fullkomligt ren, stadnar öfverst och kan aftappas med en silhäfvert. — DET FORNEGYPTISKA BALSAMERINGSSÄTTET. Öfverste Holt har till Asiatiska Samfundet i London inberättat att han, efter åtskilliga samtal med beduinerna i grannskapet af Mocha, kommit på den förmodan att den vanligaste egyptiska balsameringen ej bestod i annat än likens blötning i det slags tjära, som ännu allmänt brännes i Egypten och Arabien, och kallas katren. För att förvissa sig härom anställde han försök till fåglars och lammbogars förvarande genom detta medel; och ehuru man befann sig i Juli, och hade 349 C. värma, lyckades försöken fullkomligt. Efterät har han fätt tillfälle att balsamera handen af ett lik på samma sätt. Det skedde för 4 ar sedan, och handen insändes till Asiatiska Samfundet, der den ännu förvaras, alldeles oförvandlad och liknande en vanlig fornegyptisk mumies. — STENnkKITT. Enligt rön af d:r Heller fås ett utmärkt godt stenkitt genom blandning af kalk och draglim. Limmet blötes i kallt vatten, upptages, afdrypes och värmes tills det smälter. I detta tillstånd inknädas deri så mycket kalkhydrat (nyss släckt kalk) att den ännu varma blandningen blirlagom seg till användande. Sä vidt möjligt böra de ytor, son: skola sammankittas, vara förut lindrigt uppvärmda. Kittet pålägges möjligast tunnt, och i öfrigt förfares som vid vanlig limning; d. v. s. att man sammantrycker styckena medelst skrufvar, kilar, snören, eller andra pressningsanstalter. Fogningen lemnas att torka; men dessförinnan, eller så snart kittet hunnit svalna och stelna, afputsas hvad som deraf blifvit utpressadt utom fogen. Denna putsning kan då ske med fuktadt linne; men om kittet torkat fullkomligt erfordras skrapning. Ehuru säväl draglim som kalkhydrat lösas i vatten hvar för sig, blir det af dem sammansatta kittet olösligt, så snart det hunnit torka fullständigt. Det är lika brukbart till sammanfogning af glas och postlin, som till marmor och andra stenar. Till och med trö kan dermed fästas på sten eller metall, och metall på metall; likväl mäste man i sistnämnda fall inknäda litet svafvelblomma i kittet. Om det sammankittade icke bestär af metall, så blir fogen dess starkaste ställe och det som sednast läter sönderbryta sig. — Träpsarva. Ien nyligen utgifven skrift: Die Krankheiten der Gewächse, von D:r Wiegemannx, berättar författaren, att han i 36 är ej begagnat annan trädsalva än en blandning af tjära och kolpulver, hvilken efter päläggningen öfversigtas med tor mull. Han har försökt flera andra slag, men icke funnit någon öfverträffa denna enkla blandning, i förmågan att skydda träden bäde mot inre röta och väderlekens äverkan. — STRUMPVÄFNINGSMASCHIN. I Nottingham, Leicester och Derby har man begynt utbyta de gamla strumpväfstolarne mot ett nytt slag, som kallas Roundabout Frames, och egentligen äro ett slags väfmachiner för virkade tyger, emedan väfningen i en hel fabrik kan skötas af barn under en skicklig verkmästares ledning. Hvar väfmachin lemnar 100 till 130 par strumpor i veckan. — ENGELSK SLAGKLOCKA AF GJUTJERN. ISverige äro klockor af gjutjern ingenting ovanligt; pöl gärdarne i våra bergslag får man ofta höra dem med ! sin dofva och skorrande klang kalla arbetsfolket till och frän dagsverkena. I England förkunnades likväl i sista tidningarne, säsom en stor nyhet för den stora expositionen, att man till framvisande der hade i Dundyvan Iron Works i Skottland gjutit en stor klocka af jern, emellan tvä till tre tons i vigt. För att klara tonen hos henne, var vid gjutningen tillsatt tenn, hvilket ock medförde äsyftad verkan; tonen be-l: fanns utomordentligt stark och ren, och vid ett slag! med en träklubba klingade klockan omkring tre mi nuter. Tenntillsatsen lärer likväl ha varit för stor;l: ty när klockan skulle nedsänkas från sin under prof-: ningen hängande ställning, och ännu var i darrning efter slaget, sprack hon. Man hoppades dock attgencm en mindre tillsats få en annan klocka, som skulle hålla. — NYTT MEDEL EMOT DUFHET. Detta medel är Glycin (Engelsmännens Glycerine), ett för kemi-l. sterna välbekant ämne, som fas ur feta oljor, när del behandlas med syror, och alltid förekommer såsom en hufvudbeständsdel i engelsk blanksmörja, i hvil: ken det bildas vid sjelfva beredningen. Två engelska läkare, Thomas Wakley och W:; Tindal Ro-l bertson, hafva funnit det inom kort tid bota döfhet,l äfven om den räckt länge, och öfver en mängd lyckade rön jemte sättet att använda medlet nyligen utgifvit en skrift (Glycerine in the Treatment of Deafness. By Thomas Wakley. Edited by W. Tindal Robertson, Resident Surgeon to the Royal Free Hospital. London, Higley. Fleet Street. 1851). — ErTtTt FYND. Tredjedag Påsk hittade en arbetskarl på en äng bredvid Pregelfloden ett stycke bernsten, som man förmodar vara nppsköljdt vid detta ärs värflod; det väger 2!s skälpund, är 7 tum längt, 3 tum bredt och 4!V, tum tjockt, och anses för det största men funnit, näst den ofantliga bernstensklump, som upptäcktes är 1803, hvilken vägde 13 skäl pund och nu förvaras som en sällsamhet i museum i Berlin. MN — Hvarrisk 1 Östersjön. Den 10 sistl. April anträffades af några bönder i närheten af ön Rammusar, 40 verst öster om Rewal, en ung hvalfisk hvilken dödades och fördes till Rewal, hvarest den exponerades invid ingeniörbryggan. Djuret höll i längd innemot 30 fot; dess tjocklek uppgick till 14 fot. — EN DIENDE ELEFANT 1 ENGLAND. I Åugusti förlidet är köptes på marknaden i Cawnpore i Hindostan en kort förut fångad elefanthona, som befanns drägtig. I September fick hon en unge; vid födelsen vägde den omkring 50 skälpund. Efter några minuter kunde han gå och ställde sig genast mellan modrens framben att söka upp hennes der sittande jufver; med sin snabel visste han att fatta det och sätta spenen i sin ena mungipa; detär på sådant vis l: han dir. Begge fördes sedan till Calcutta: ungen åkande i en kärra och modren vandrande efteråt. Hon smekade honom nästan beständigt med sin snabel, och oaf honom di två eller tra månger am Avaenat. MÅR BUR MVA PVE