Norska Storthinget har, förmodligen i anledning deraf att den kongl. resolutionen om förlängningen af Storthingets samlingstid var affattad i ovanliga och om en möjligen förtidig upplösning skrämmande ordalag, med en mycket betydlig pluralitet beslutat, att dröja med behandlingen af tulltariffen och låta nuvarande tulltariff gälla till den 1 Sept. 1851. Som tullen utgör den väsendtligaste statsinkomsten, är detta beslut mera afgörande än alla nyckfulla demonstrationer af regeringsmakten. I Levanger har varit ett litet natt-tumult, förorsakadt af några druckna personer, som efter skrik och stoj å gatorna slutligen ville in i arresten och befria Michelsen; men sedan väktarne fått hjelp af någrå borgare, kördes de bort. Fogden, som icke lärer vara någon gynnare af de för landet så kostsamma militär-handräckningarne, har förskaffat sig löfte om biträde af åtskilliga borgare, och allt har sedan varit lugnt. I Throndhjem är nu allt åter på fredsfot; militären har dragit hem, vakten på rådstugan är indragen, sjelfva trumpetarne hafva fått tillstånd att ligga och sofva i sina sängar. Måtte nw, säges i ett bref, vi vara befriade från dylika historier!: