Aftonbladet – 14 maj 1851, sida 2

ji CS HI Wall JUnatt ITEM VYVvILg UU UTE ELD ännu knappt visste af att sättaren flyttat. Om Posttidningen ville taga sitt förnuft till fånga) en gång, skulle den kanhända finna, att i! Aftonhladets ofvanstående anmärkning således p ingalunda ligger någon motvilja mot offentligheten. Om det såkallade kathoiska proselyt, makeriet. ) För några dagar sedan nämndes bland rätItegångsoch polissakerna i Aftonbladet, att en person vid namn Bayer, f. d. fanjunkarel och sedermera polisbetjent, till öfverståthållareembetet inkommit med en angifvelseskriftj emot nio namngifna personer, alla tillhörandel larbetsklassen, att hafva öfvergått till katholIska läran, hvilket uti vår lag, 3 Kap. missIgerningsbalken är förbjudet vid äfventyr af landsförvisning; och i sammanhang dermed mot pastorn vid katholska församlingen och föreståndaren vid kätholska skolan, att hållal! Jen formlig proselytanstalt samt följaktligen Ihafva gjort sig skyldig att genom lockning Toch tubbning hafva föranledt de omnämnda nio personernes affall. Innan denna ångifvelse skedde; föregicks den, såsom bekant är; under flera veckor af åtskilliga Tartiklar i hr Franz Sjöbergs tidning Folkets Röst, som i mer och mindre högljudda termer taTlade om det katholska proselytmakeriet, likaIsom samma tidning förut en längre tid belarbetat ofördragsamheten och hatet emot juIdarna. Att sjelfva angifvelsen också står i ett nära samband med dessa artiklar, eller rättare att f, d. fanjunkaren Bayer endast varit framskickad af hr Franz Sjöberg, är också ögonskenligt, dels deraf, att Sjöberg i sitt blad redan på förhand annonserade att Han Jicke ämnade släppa saken, dels ock af den -lomständigheten, att f; d: fanjunkaren Bayer, Jenligt hvåd n tidning påstår, skall vara ett slags medarbetare i Folkets Röst och nyligen finnes åberopad såsom -vitne å en af de-attester; -som chrSjöberg låter sina egna .ansvaringar utgifva om hvad de gjort och lidit på Idet ena eller andra stället. f Det är jemväl förut nämndt i Aftonbladet,s att enskildt förhör hållits i polisen, i anled-l; ning af Bayers angifvelse; men hvad resultatlf deraf uppstått; det vill säga: huruvida denil l I f —PÅ f— AMD. t Jr CM -oh mm pp pm MR pa Ka kommer att föranleda remiss till något åtal;lr I känna vi ännu icke. Med den vändning, som denna sak nu taIgit, :sedan hvarjehanda försök först blifvit Igjorda att i en tidning, som hufvudsakligastlt Isprides bland massän, låta förstå, att ett pro-d Iselytmakeri i stor skala här bedrifves, för attlg omvända svenska undersåter till katolicismen; s då ingenting sparats för att uppegga miss-lc troendet och intoleransen i detta hänseende, s loch sedan dessa försök efterföljts af en of-lr fentlig angifvelse, synes det vara mindre välll Iberäknadt att undanhålla offentligheten, hvad vid det redan hållna förhöret kunnat blifva Jupplyst. För vår del kunna vi visserligeng icke se; att ifrån de fakta som blifvit upp-Jc gifna kan dragas den slutsatsen, aåttettsådantla der omvändelseverk i större skala bedrifves; ty om inom fem år tio personer af den obemedlade klassen, personer utan all betydelse och inflytande i samhället, öfvergått till katolska lläran, så är detta någonting i sjelfva verket så likgiltigt för den lutherska lärans bestånd i Sverige, att man icke kän annat än le åt de förfärliga vådor som förespeglas på denna grund, i synnerhet om det skulle förhålla sig så, som katolikerna sjelfva uppgifva, att antalet äf deras religionsförvandter i hufvudstaden på de sista femtio åren betydligt aftagit. Om vi anse att den gjorda angifvelsen det oaktadt icke bör lemnas åt glömskan, så är anledningen dertill endast att det i ett ämne, sådant som detta, kanhända icke är väl beräknadt att lemna ett fritt spelrum åt inbillningen och att med detsamma gifva vatten på deras qvarn, som gerna göra sig ett kapital af misstroendets bearbetande; hvarvid det särskildt torde vara skäl att icke lemna ur sigte den fördel, som vid dessa bearbetningar kan försöka hemtas derifrån, att de båda drottningarna äro katoliker, hvilket lätt nog kan lemna åt saken ett sådant sken, som om det verkliga eller förmenta proselytmakeriet skullel2 stå under deras höga beskydd. Det är väl kändt, att sådana försök redan förut icke försummats, och de skola alltid kunna förnyas möed en viss framgång, så länge den nuvarande lagen är bestående. I Med allt detta må emedlertid förhålla sig Thutu som helst; det vissa är att hr Sjöberg och hans tidning, som säger sig vara de fattiges målsman, genom den ifrågavarande angifvelsen utsatt ett antal obemedlade per-S soner af arbetsklassen för den oafvisliga på-9 följden, att blifva förvisade och bortskickade ll! ur landet, utan medel till uppehälle annorstädes, så vida angifvelsen befinnes grundad och! såvida lagen skall tillämpas. Att detta kommer att blifva en serdeles intressant historia)2 öfver hela Europa, ja öfver hela den ci-P viliserade verlden, lär ej behöfva tilläggas. Hela: händelsen skulle utan tvifvel blifva ännu J mera pikant, och ett praktfullt skådespel kunna erbjudas åt den delen af Stockholmsboerna,X som hemta sina opinioner ur den öfvermåttan ! religiösa och renläriga Folkrösten, om en liten ! autodafe på de angifna nio personerna kunde ? anställas med ett frasande bål på Gustaf Adolfs ti torg. ! Nu tillåta väl icke våra samhällsförhållan5 t hn (Ud onad rr den och vår civilisation sådant, men i motsatt fall skulle troligen utg. af Folkets röst!! icke försumma att blåsa under elden. v Hr Franz Sjöbergs uppträdande för anslagen på Första Hufvudtiteln. ite Vi lofvade för ett par dagar sedan, att med1 några ord närmare taga i betraktande en ar-laf tikel i sednaste numret af Folkets röst, hvarsl uti hr Franz Sjöberg läser lagen för de li-st berala,. Ämnet för artikeln är anslaget till li H. K, H. Kronprinsessan och till ersättning re för möbleringen af H. K. H. Kronprinsenssl våning, hvilket i nästföregående nummer af nc F. R. genom en liten nätt misskrifning blifvit st Pan dla de 24 ILRT ONA MN IL ANA LI. 17 NK