Revy af Tidningarne. Posttidningens Thersites, för hvilken inger större njutning synes gifvas, än då han, likt eller olikt, kan finna någon anledning att visa sin älskvärdhet möt Aftonbladet, och som på den sista tiden nästan begynt blifva litet tråkig med sina karesser, har i går afton å nyc varit framme, så att vi i vår revy af tidningarne snart få införa den stående rubriken: SÅterigen Posttidningen eller Än en gång Posttidningen, likasom det heter Återiger Folkets Röst eller vÄn en gång Folkets Röst. Posttidningen har i en artikel, titulerad: Herrar Gustaf och Lars försaka offentlighetenv, sökt göra sig grön öfver följande omständigheter: 1:o Att öfverstelöjtnanten Gustaf Hjerta, sedan hr Franz Sjöbergs tidning omtalat, att hr H. icke betalt sina kronoutskylder för förlidet år, i en artikel, insänd till )Dagbladet-, upplyst, att dessa utskylder väl ej blifvit betalda mer än till en del, men att besvär öfver taxeringen blifvit anförda ikammarrätten; hvarvid hr Gustaf Hjerta tillika i artikeln yttrat: att det först vore sedan frågan blifvit: afgjord, som ett dylikt förhållande rätteligen tillhört offentligheten — hvarmed hr H. tydligen menat, . att så länge saken ännu betor på offentlig myndighets pröfning, kan det ej sägas, huruvida det åligger hr H. att betala de ännu ej erlagda och öfverklagade utskylderna. Emedlertid har Posttidningen häraf dragit den slutsatsen, att hr Gustaf Hjerta klandrar offentligheten; och detta sker två dagar efter det att Posttidningen sjelf infört den af honom i Dagbladet afgifna förklaringen öfver rätta förhallandet; hvilken börjar med dessa ord: Under erkännande att alla frågor om äfven enskilte personers beskattning mäste tillhöra offentligheten och att en hvar är skyldig det allmänna och det samhälle han serskildt tillhör, att icke utan skäl undandraga sig sina skyldigheter i det afseendet, anhäller jag att få i red. tidning införd följande förklaring., Detta är ju bra ärligt? 2:o Likaledes kommenterar Posttidningen mycket jubilerande deröfver, att Aftonbladet, i afseende på den förut omtalade frågan om en sidenväfverska, som, när hon erhållit sitt betyg vid sidenfabriken å Barnängen, anmält detsamma i polisen utan att förut begära hr Hjertas påskrift derå, såsom fabrikens egare, eller hos honom begära ändring deri, anmärkt såsom besynnerligt, att hon sålunda begagnat pffentligheten, såsom Posttidningen kallar det, 1 stället att hos hr L. Hjerta eller ens på fabrikskontoret begära ny granskning af räk ningen, hvilket utan tvifvel hade varit genaste vägen åtminstone i första hand,. Häröfver exegetiserar nu Posttidningen och nställer jemförelser mellan dessa fall och idningarnas anmärkningar öfver regeringsåtärder m. m. samt utropar slutligen: Hyilet elände! Ja, det må man väl säga: men!