jenerantzs förslag och afslag å min motion, beslutat! sig för det sednare, enär detta förslag, för att ickelm säga mera, är så oskyldigt, att det uti barnlindar qväft sjelfva den grundide, jag förfäktar; en ide, hvars sanning jag lifligt önskar att hafva kunnat framställa så redigt, som den klart står för min tanke, enär Ridderskapets och Adelns fosterlandskänslc är mig en borgen, att om detta lyckats mig, jag til en kommande riksdag ät densamma förvärfvat mängen anhängare. — —— Presteständet och Statsregleringen. (Slut. f. gårdagsbl.) Prosten Lagergren hade begärt att rikets ständer ville bevilja ett ärligt anslag af 3000 rdr för inrättandet af en normalskola för fruntimmersundervisningen i riket; men utskottet kunde icke ha den äran, refererade hr erkebiskopen. I anledning häraf uppträdde motionären med en ironisk kritik af utskot-.. tets utlåtande, men slöt med uttalande af det hopp att fastän han nu tagit saken skämtsamt, skalle nog den tid komma då den toges allvarsammare. Doktor Gumzelius tyckte att persifflagen i allmänhet ej vore på sin plats i ständernas kamrar; utskottet hade ej behandlat den ifrågavarande saken så, att det förtjent bli föremål för gyckel. Emot dess sätt att resonera kunde visserligen åtskilligt anmärkas; men egentligen berodde det icke så mycket på det 1ogiska sammanhanget af ett utlåtande, utan derpå, att det träffar hufvudet på spiken med afseende på det för ögonblicket praktiska af en sak. Man fär ta sakerna som de äro. Den förevarande mäste förberedas på annat sätt än genom granna diskussioner. Nationen måste inse behofvet af en värdad uppfostran för qvinnorna af alla samhällsklasser, de s. k. lägre måste känna behofvet af nägot mer än att kunna koka, sopa och skura — då först blefve det tid för staten att ta ihop med deras högre bildning; för närvarande skulle den föreslagna undervisningsanstalten, såsom utskottet anmärkt, endast blifva de högre klasserna till båtnad. Talarens mening vore ej att förebrå motionären hans nit för saken, hvilket utan tvifvel skulle förvärfva honom en kär och tillgifven hägkomst framdeles; men emellertid skulle statsutskottets ledamöter undanbedja sig att bli ansedda som nägra lustiga sällar, på sätt motionären framställt dem.l. Prosten Lagergren tackade för lexan, och förklarade nu att han menat ganska allvarsamt med sitt skämtsamma anförande. I anledning af invändningen att saken egentligen skulle komma de högre till nytta, erinrade prosten derom att då vi bidraga till folkskolan, ehuru vi ej sätta våra barn dit, vore det ej för mycket att de lägre klasserna gäfve sin lilla skärf till nu ifrågavarande ändamäl. Lektor Söderberg fann nägot löftesrikt ligga i utskottets afslag på hans motion om anslag till allmänna flickskolor — och öfverlemnade frägan åt dess naturliga utveckling. Frågan om förhöjning i ortopediska institutets anslag, afstyrkt af utskottet, återremitterades, på framställning af biskop Holmström, doktor Gumrlius och professor Wahlberg. Likaså återremitterades frågan om inköp af kanslirådet Krutmeyers gravyrsamling, om hvars värde flera af ständets ledamöter yttrade sig. Den af utskottet, i sammanhang med förslaget om fortfarande utgäende af 1200 rdr ärligen till professor Schlyter för utgifvande af Sveriges gamla lagar, gjorda hemställan om en underdånig skrifvelse angäående arbetets fortskyndande, afstyrktes af professor Lindgren, som ansåg den innebära ett indirekt klander; det kunde finnas sä särande att prof. Schlyter toge sin hand frän arbetet. Doktor Reuterdahl mente att det som äsyftades med skrifvelsen, redan funnes. Det tillhörde nemligen professor Schlyter att ärligen inför justitiestatsministern afgifva redogörelse för arbetets fortskridande; och den ene vore för samvetsgrann, den andre för intresserad af saken, att nägon försummelse ä ena eller andra sidan skulle kunna ega rum. Doktor Gumeelius sökte förklara skrifvelsens mening så, som skulle den innefatta en indirekt anhällan attprofessor Schlyter ej mätte af andra uppdrag dras ifrån det förevarande arbetet, hvilket han ensam vore vuxen. — Skrifvelsen afslogs. Nägra afslagna framställningar om pensioner och nedsättningar i föreslagna pensionssummor, äterremitterades utan invändning. I frågan om öfverflyttp ning å afl. justitieministern Törnebladhs dotter af g den pension hans numera aflidna enkefru ätnjutit, v anmärkte biskop Holmström att staten hedrar stora mäns minne genom att icke läta deras barn lida nöd. Professor Sandbergs pension, tillstyrkt af utskottet att utgå efter hans afskedstagande, ville motionären biskop Fahlerantz att pensionären strax skulle komma i tr ätnjutande af. På motiveringen, anmärkte doktor Gumirlius, tycktes dock som professorn vore i afskeds-l. messigt skick. Men han har icke sagt att han tän-. ker ta afsked, invände doktor Reuterdahl, och hvadj utskottet nu gjort för honom vore detsamma som in-8 tet; friherre Berzelius hade haft en betydlig pension medan han ännu lefde och verkade — och Sandberg som konstnär stode icke mycket efter Berzelius som vetenskapsman! Doktor Säve tyckte att det dock vore ett vackert resultat utskottet kommit till, dä det tillstyrkt 750 rdrs pension för professorn; hans lönly utgjorde blott 450. Frägan återremitterades genom F votering, med 24 röster mot 18. Det afstyrkta förslaget om fördubbling af kommerserådet Santessons pension äterremitterades äfven, sedan doktor Broman erinrat om hr Santessons förtjenster om Götha kanal och hans uppoffringar förla densamma, och biskop Heurlin yttrat den tanke, att J i ett annat land styrelsen icke skulle underlåtit tillegna 1, sig en så utmärkt person. Utskottets afstyrkande af motionen om folkskolelärares pensionerande föranledde äfven äterremiss, päls yrkande af motionären doktor Björling, professor). Carlsson m. fi. sö Förslaget om pensioner ät afskedade soldater och båtsmän, afstyrkt af utskottet, upptogs med värma af lektor Wallman, som önskade att de ifrågavarande samhällsmedlemmarne åtminstone på nägot sätt mättel! välvilligt underrättas att ständer finnas. Doktor Sandberg höll sig dervid, att staten icke är en barmhertighetsinrättning; de afskedade soldaterna och båtsmännen kunde visserligen åberopa ömande omständigheter; men hvart skulle det ta vägen om linien le utdroges till alla andra, som hafva lika ömande omk ständigheter att åberopa? För öfrigt ansåg hr dok-h torn alla äterremisserna på förevarande hufvudtiteljY! vara grundsatsvidriga; ty uppförandet till pension : d 1 borde alltid grunda sig på ett eller annat bestämdt reglemente, och icke utgöra något undantagsförhälte lande. Den grundsatsen har icke blifvit uppställd inom utskottet, anmärkte doktor Gumirlius; den skulle, d lindrigast sagdt, vara absurd. Om rättigheten till pension vore gifven, behöfde den ju icke underställas Riksens Ständer? Prosten Almqvist mente att oml5! soldaterna skötte sig, skulle de kunna spara ihop rätt h vackert; han visste den soldat, som lemnat efter sig3 tusen riksdaler! — Utskottets afstyrkande bifölls. h Prosten Hasselrot reserverade sig mot ständets bi-fi fall till pensioner ät fruarna Nauckhoff och Freese5! samt emot äterremissen i fråga om kommerserädet Santessons pension; doktor Sandberg instämde. E Peer a (Insändt.) Ii Bidrag till lösning af frågan om passande plats för länsstyrelsens säte i Norrbottens län. k Uti en i Aftonbladet n:o 20 intagen artikel, un-b lertecknad Tertius Interveniens, söker en insändaref förlama de skäl, hvarpå konungens befallningshafvan-d le, uti sitt till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga ut-f: lätande, tillstyrkt att länsresidenset, som redan i nä-Ih gra är befunnits obrukbart och derföre skall änyo uppföras, måtte förflyttas från Piteå till Luleå säsomlg sju mil närmare länets medelpunkt. I motsatt åsiet!n