Och i det han fattade ett klocksnöre, ringde han med hela sin armstyrka. sHycm är der?. frågade m:lle Therdson, i det hon visade sig i öfre våningen. Jag, mademoiselle, svarade den gamle adelsmannen; var god och kom ned, jag ber er.n Thåereson lydde. Hon gick utför trappan med dröjande feg; hennes lifliga min och glada utseende hade gifvit rum för en stilla hållning och ett allvarsamt ansigte. sHvad är det då som föregår här sedan tre dagar?. frågade M. de Malestrac, som träffades af den förvandling, som den unga flickan undergått. Kammarjungfrun skakade sorgset på hufvudet. Inte något godt, herr grefven, svarade hon. Skulle m:me de Barjolle vara sjuk?s pJag vet inte om madame är sjuk; men hvad som är säkert är att hon inte mår väl.o Hvad tänker doktorn?a opMadame har bestämdt förbjudit oss att underrätta doktorn. Har man skrifvit till M. de Barjolle? Nej, herr grefve, madame försäkrar att det är ingenting., Men hvad går det då åt henne?s utropade M. de Malestrac, hvars oro växte med hvarje ögonblick. Ingen vet det. Madame beklagar sig ej; men hennes krafter aftaga, hennes goda färg har försvunnit, hon äter ingenting, hon gråter ofta och talar ej mera till någon; pulsen är knappt märkbar. Man skulle säga att hon slocknar. Mademoiselle,, sade den gamle adelsmannen med osäker röst, jag mäste se er matmor, jag måste, hör ni?, sHr grefve, svarade Thereson, som hyste en uppriktig tillgifvenhet för Florentine, njag hade beslutat att gå till er i dag och bedja jer besöka madarne.s Hvar är I lilla 7 ngen vid slutet af trädgården; hon går dit om morgoren och går derifrån