Aftonbladet – 10 maj 1851, sida 3

mor halfhögt, i det han reste sig upp för att gå mot fönstret. oo Denne man har rätt,, mumlade m:me de Barjolle, som bleknade och stod orörlig som en bildstod. Ett häftigt åskslag hördes och skakade huset i sina grundvalar. ;Hvad är det, mådame? Hir står det till? frågade kammarjungfrun yrvaken, Förskräcker ovädret er?n — Jas, svarade m:me de Barjolle, det är åskan ... men den aflägsnar sig ... jag är inte rädd längre. Sof dull: Jag ser med glädje, madame, att ni återkommer till förnuft, och. jag har nv tillfälle att hoppas ett gynsamt beslut. Ja, min herre, mitt beslut är fatbhdt, inföll Florentine med ett dystert uttrycz. Om man får veta att ni varit här, är jag förlorad! Om jag har den lågheten att skrifva, är jag det likaledes. Sådan är den förfärliga ställning, hvari er ridderlighet försatt mig. Det återstår mig blott ett medel att rädda mig derur. Jag skall begagna det.n Florentine gick till sin skrifbyrå, öppnade en låda och tog en liten glasflaska, till tvåtredjedelar fylld ined en brun vätska. Om ni om fem minuter ännu är här,, sade hon, så svär jag, min herre, att förgifta mig med detta opium! Jag hoppas Gud skall förlåta mig.n Hon sade dessa ord med en så beslutsam och fast ton, att kaptenen ryste af fasa. ,Vänta, madame!s ropade han, i det han tog ett steg framåt för att hindra henne från att utföra sin afsigt. Men han hejdade sig hastigt, då han såg att den unga qvinnan vid sjelfva denna rörelse förde flaskan till sina läppar. (Forts. följer.)