Aftonbladet – 10 maj 1851, sida 3

lade han i det han ovilkorligt förde handen till hjertat, detta ord skall vara tillräckligt att åstadkomma det underverk hvarom jag just nyss talade. Jag skall glömma det förflutna; men er framtid skall tillhöra mig. Jag skall ej begagna mig af detta förfärliga vapen annat än 1 nödfall, men jag skall ej lemna det ifrån mig. Denna visshet skall vara nog för mitt hat, ty om Maxime de Barjolles lugn ej blifver stördt, så är det mig han har att tacka för denna förolämpande välgerning., Men är ni vansinnig, min herre! och tror ni att jag skulle göra mig skyldig till en så nedrig osanning?, Jag hoppas det madame-, svarade Hermor med en falsk säkerhet och en allt mer och mer upprörd röst. Jag vädjar till ert förstånd. Det gifves stundom nödvändiga, oundvikliga uppoffringar. Vid eldsvådor till exempel, mäste man alltid beqväma sig att afstå något till eldens rof. Jag har tagit mig den friheten att visa er hvad jag väntar af ert eget intresse. Två ord, jag upprepar det, att jag skall försvinna samma väg jag kommit, utan att någon anat min närvaro. Jag skall ej göra det!s sade Florentinc med en åtbörd af öfverlägset förakt. Nå väl! Må göra, madame, jag skall afvakta ert välbehag, sade Hermor, i det han kastade sig i en fåtölj, mindre för att bestimma m:me de Barjolle genom denna låtsade envishet, än för att försäkra sig sjelf mot den rörelse, som mer och mer bemäktigade sig honom. Florentine sprang till sin kammardörr, den hon försökte slå in, utan att lyckas med något annat än att stöta sina barnahänder. ,Thereson! ropade hon, Thereson, öppna åt mig.n ; ,Tyst, madame! Ni störtar er genom en sådan skandal, jag upprepar det, sade Her