Aftonbladet – 10 maj 1851, sida 2

ottan, enär en sådan ftat syntes ha bort höra till :e hufvudtiteln, samt af lektor Wallman emot upptällningen af 13:e punkten, hvari anslaget till flotans underhåll och nybyggnad blifvit deladt i tvenne lelar, såsom hr Bildt ock anmärkt i sin reservation. Lektor Söderberg och prosten Lundblad instämde i lenna reservation, som äfven omfattar utskottets gilände öfver det sätt, på hvilket grefve Platen gjort framställning om flottans tillstånd och behof. Första punkten på sjette hufvudtiteln ville biskop. Holmström ha återremitterad; den föreslog; nedsättning i anslaget till Bergskollegium. Dokttor Sandberg var glad att utskottet ätminstone i dettta hänsende tänkt på någon besparing i statsutgifteerna. Biskop Heurlin upplyste att man i utskottet vrarit temigen ense om saken; lektor Wallman erkkände att an röstat för nedsättningen, sedan Bergskkollegium wumera blifvit ett blott statistiskt verk. Biskcop Holmtröm höll sig dervid, att ifrågavarande nedsättning wvarken blifvit motionerad eller proponerad; men dr Thomander mente, att utskottet i alla fall hade rätighet att söka tillvägabringa besparingar. Vid votering: bifölls utskottets hemställan med 20 röster mot 17. Biskop Holmström, samt doktorerna Reuterdahl och Grafström reserverade sig. Frägan om Ultuna landtbruksinstitut diskuterades af biskop Hallström, prosten Forssell, samt doktorerna Gumelius och Sandberg; de tvenne sistnämnde förordade med värma utskottets förslag om förthöjning i institutets anslag, och lektor Wallman instärmde med dem. Efter ätskilliga upplysningar af hr erkebiskopen, säsom närmaste grannen, bifölls utskottets hemställan. Emot den föreslagna underd. skrifvelsen om förständigande för institutets styrelse, att för framtiden undvika större utgifter än tillgängarne medgfva, uppträdde biskop Holmström, som ansäg en förebräelse mot styrelsen (nemligen vid Ultuna) ligg: deruti.. Doktor Gumelius betygade, att det icke vart meningen. Doktor Sandberg var för skrifvelsen, och biskop: Heurlin instämnde med honom. Lektor Wallman afslog den, ej för det den innebure en indirekt förebråelse, utan emedan det skulle se ut som man ville utt debet och kredit för hvarje år prompt sskulle gå ihop; men för inrättningens sättande i fullgodt skick mätte väl nägot få anticiperas på framtiden... För öfrigt hade hr lektorn ingenting emot sparsamhet och kontroller. — Prosten Almqvist kunde aldrig tro, att irektionen gjort skulder i tanka att Riksens Ständer skulle betala dem. Skrifvelsen vore farlig; ty direktionen kunde af densamma komma på den inbillningen, att det allmänna skulle betala dess enskilda utgifter. Det vore att ta på hand ,.. Men, anmärkte biskop Heurlin, det är statens egendom, och nägom enskild lär icke komma att betala. Doktor Gumrsrlius: upplyste, att direktörerna iklädt sig ansvaret för in— stitutets utgifter, ehuru meningen varit att dde skulle: godtgöras af dess intrader. — Med 30 röster mot 13 bifölls den underd. skrifvelsen. Utskottets afstyrkande af anslag till en landtbruksskola i Jemtland föranlät doktor Grafström att yrka återremiss. De egendomliga naturförhällandena i Jemtland, som Utskottet äberopat säsom skäl för sitt afstyrkande, syntes tvärtom våra skäl för tillstyrkande af en för orten med dess egendomliga förhållanden lämpad undervisningsanstalt. De, som erhällit sin undervisning i landtbruk på andra orter, kunde ej tillämpa den i Jemtland. Norr om Upsala fiunnesingen enda landtbruksskola. Hr erkebiskopen fpäpekade slutet af betänkandets föregående punkt, hvzari utsk. föreslagit att det skulle bero af K. M:t, attt i händelse besparingar å anslaget för landtbrukssskolorna uppkomme, använda sådana besparingar för tbildandet af ytterligare en landtbruksskola i nägot af ide nordligare länen. Prosten Lundblad instämde med doktor Grafström, ehuru det knappt skulle löna. mödan. Biskop Heurlin ville ej motsätta sig en äterremiss, men lemnade derhän hvad som skulle vinnas dermed. Jemtland vore icke den provins, der det vore nägot bevändt med sädesproduktionen; införandet af en ängsvattningsmethod vore hvad der behöfdes. Professor Wahlberg var af samma mening; i första rummet borde Jemtland ha en ändamälsenlig ängsoch ladugärdsskötsel — produktion af säd derstädns vore ej på länge att tänka på. Utskottet förtjente ej förebräelser, men tacksamhet för sin hemställan om en landtbruksskola för de norra länen. Doktor Annerstedt upprepade ett yttrande frän en föregäende diskussion, att man ej finge vara så noga mied sammaahanget emellan. utskottets motiver och de:ss resultater. Prosten Melen mente att det vore en lätt sak att afspisa motioner, när man så der höll sig till deras bokstaf, och yrkade äterremiss, ätminstone för erhällande af ett bättre motiveradt afstyrkande. Prostarne Holm och Söderberg förordade en landtbruksskolas inrättande i Norrland, och doktor Säve mente att det icke skulle vara illa, om från Riksems Ständers sida visades nägon, välvilja för de norrländska provinserna; han kunde ej gå in på, att desssa skulle låta sig nöja och vänta. Doktor Reuterdaahl fann lämpligast att läta saken anstå tills utredt bliffvit hvar skolan egentligen skulle anläggas, och icke börja nägot nytt i den vägen, då så mycket ännu iär ofullbordadt af det gamla. Slutligen yrkade äfwen doktor Abr. Nordström äterremiss; men vid votezring biIfölls utskottets utlåtande med 23-röster mot 20. (Doktor Grafström har sedermera, med anledning laf denna utgång på frägan om landtbruksskolan i Jemtland, väckt motion om anslag för en landtbruksIskola i Norrland.) (Forts.) see BONDESTÅNDET. Sedan, efter hvad vi i thors-Idagens nummer berättade, Konstitutionsutskottets decharge-betänkande: sistlidne onsdags f. m. blifvit diIskuteradt i afseende på de serskilda punkterna Litt. JA, anhöll Pehr Sahlström att få yttra nägra ord om det hela. Regeringssystemet sedan sista riksdagen Ikunde i allmänhet sägas ej hafva varit fullt fosterMändskt, men mänga af de anmärkningar man derJom haft att andraga inom Konstitutionsutskottet hade Tförfallit genom voteringarna. För landet vore det