BLANDADE ÄMNEN. — TRAGISK STUDENTHISTORIA FRÅN PARIS. Följande berättas i en fransk tidning : En yngling om 19 år; Henri G., hade nyligen kommit till Paris, dit hans föräldrär, som i Orleans. innehafva en hederlig samhällsställning; hade sändt honom för att studera medicin. Han hade gjort bekantskap med tvenne något äldre studenter, som äta-, git sig att föra honom ut i verlden och inviga honom i: hufvudstadens nöjen. s I sällskap med dessa tvenne mentorer begaf Henri G. sig häromdagen till en allmän: bal, hvarest han med deras tillhjelp gjorde bekantskap med ett ungt fruntimmer som fattade hans arm för att låta honom, följa med sig hem: Knappast hade han kommit ut och gått några steg med. sin följeslagerska förr än en student kom emot! dem och förebrädde flickan för hennes otrohet. Hon svarade hvasst nog och studenten gaf henne en örfil. ! Henri G., som ville försvara henne, fick likaledes en örfil. Henri G:s tvenne kamrater, som följde på afständ, sprungo dit för att hjelpa honom. En duell anordnades. Man öfverenskom att de begge rivalerna skulle! sammandrabba i Boulognerskogen följande dagen vid dagbräckningen.. Till vapen valdes pistoler. Vid utsatt tid infunno sig de bäda vännerna, som naturligtvis skulle blifva sekundanter, hos Henri G.; de hade med sig pistoler. De bultade på hans dörr, men ingen öppnade. De började :känna kolos, och fruktande att sjelfmord blifvit begänget, läto de en låssmed öppna dörren. Henri G. befanns ligga död på en soffa. Bredvid honom stod ett lerkäril med kol. På ett litet bord lågo flera förseglade bref, med utanskrifttill hans föräldrar och flera andra personer. -I ett annat oförsegladt bref, adresseradt till de begge kamräterna, lästes: ... Jag har ej mod att släss. .Tankan-att vänta ett pistolskott förskräcker mig. Af hvilken känsla! skall man fattas, då kulan krossar hufvudskälen ochi man nedfaller vanställd och betäckt af blod! Jag är icke herre öfver den modlöshet. som fattar mig vid-äsynen af ett vapen. Det är omöjligt att lefva då man är så organiserad: Jag skulle blifya! tvungen att fly eder krets, att lefva ensam söm en uggla, ty händelser sådana som gärdagens kunna inträffa hvarje dag och jag vill icke att man skall anse mig för en feg usling. I Feg! — det är jag icke! Iy jag fruktår icke den död. som är nära mig, ; som sakta utgår från dessa! kol, som jag nyligen påtändt. Se efter om min skrift vittnår om en darrande hand. Aldrig har mitt förnuft varit så klart som nu. Döden är för mig en början icke allenast till en annan: existens; utan till en hel serie af andra exi-, stenser. Jag ser det nu så tydligt! ... Menjag känner att mitt hufvud blir: tungt och att min tankekraft mattas, . Klockan är 2 på morgonen. Jag slutar att skrifva och samlar mina sinnen till mitt förestående sista ögonblick. Adjö, mina vänner! J kunnen icke säga, att jag varit en feg stackare! Henri G...n I Med detta bref medföljde äfven ett slägs testamente! angäende: fördelning af hans tillhörigheter åt diverse personer. Han bad sina: bäda vänner utföra hans si; sta vilja. ; EN UTRIKES. a Stralsundsposten ankom. så sent på efter-! middagen, att. vi icke hinna meddela mer i in några korta utdrag. af det märkligaste i de erhållna utländska tidmingarne, som gå från Berlin och Stettin till den 3, Hamburg och! Köln, den 2 dennes, : samt -från Paris till och med den 30 April. Telegraf-underrättelser rån Paris och London gå till den 2 demes. d PORTUGAL. ! I Oporto hadesett militäruppror utbrutit, iz öljd deraf att några arresteringar: af anhäns zare till Saldanha egt rum. En strid hade , örefallit på gatorna, hvarvid stadens innevåvare förklarat sig för Saldanha; men stridens s itgång mellan trupperna synes icke varit till ans fördel, ty han säges hafva begifvit sig s