Aftonbladet – 8 maj 1851, sida 3

rien och till på köpet den utländska, ej synas böra få rum i en ordbok öfver svenska språket, med mindre än att millioner dylika från alla tider och länder äfven der blifvit inrymda. Skälet har förmodligen-varit-dessa -ords initial (C), som föraänlåtit förf. att visa, det de endast skrifvas med denna bokstaf, och ej, såsom en mängd andra, både med K och C. 7 (Insändt.) Upsala och Lunds Universiteter. Uti-Aftonbladetför-den13 Mars-detta är finnes. intagen en ur tidningen Upsala aftryckt artikel; hvari, med anledning af ett uppgifvet factum, bittert klägas öfver den afvoghet man i Lund;wisar. Upsalienses. Dä Red. utan reservation reproducerat en sä! beskaffad artikel, hvars syfining att väcka ovilja mellan rikets båda universiteter man icke kan annat än höge-. ligen beklaga, torde Red. finna sig deraf föranledd i. sitt blad intaga den upplysning, att det uppgifna factum är en ren dikt. Docenten Granlund har nemligen hvarken till: den. Filosofiska Fåkulteten eller til -Consistorium Academicum inlemmat någon ansökan om uppskof med anslåendet eller ventileringen af sitt specimen för den mathematiska adjunkturen; och om än så skulle hafva skett, hade ingendera af dessa auktoriteter dervid. kunhat fästa nägot afseehde, enär de icke ega makt att göra ändringar i de föreskrifter angäende disputationers spikande och utdelande; som af EK. M:t blifvit gifna. Icke heller hafva Consistorium eller Fakulteten yttrat sig öfver nägot till H. EK. H. universitetets kansler eller till H. M. Konungen ställd ansökan om dylikt uppskof; så vidt veterligt är af den anledning, att någon dylik ansökan aldrig existerät. Hvad vidare angär den myckna och obefogade afvoghet mot Upsaliensiska sökande till lärareplatser i Lund, som vederbörande professorer derstädes vid flera tillfällen skulle hafva ädagalagt, så rimmar sig dermed illa det kända förhällandet, att under de tre sista ären trende professioner i Lund blifvit besatta med sökande, som gjort sina studier i Upsala, utan att Fakultet eller. Consistorium af dem fordrat ;nägot särskildt specimen för sysslan. Den fjerdeUpsaliensis, som under denna tid blifvit befordrad i Lund, nemligen till en adjunktur, har icke heller derstädes aflagt nägot specimen. I fall man får sätta större tro , än som det öfriga i samma tidningsartikel förtjenår, till hvad deruti berättas om Filosofiska Fakultetens i Upsala hemställan till H. K. H. Kanslern angående rättighet för filologie-kandidaten Janzon att vid den filosofiska examen i Upsala få räkna sig till godo de i Lund vid: filologiska. examen erhållna betyg, så kan Lunds universitet väl svärligen deruti se nägon ät detsamma af rikets andra tniversitet, säsom tidningen Upsala förmenar, ämnad skärp tillrättavisning, utan tvärtohi en smickrande, kanske för hög uppskattning af de lär-! domsbetyg, som i Lund afgifvas. Men de som känna kandidaten Janzon mäste billigtvis förvåna sig deröfver, att denne yetenskapsman, som i. sin egen inbillning väl. svårligen kunde lagerkrönas på ringare ställe än Capitolium, nu likväl :beqvämat sig att för lagerkransens erhällånde anlita Upsalas. Filosofiska Fakultet, der, enligt hvad Janzon i öppet tryck tillkännagifvit, professorn i Grekiska Litteraturen idkar röfvarehandtverket. (Insändt.) Några ord om dispenserna från Prestexamen eller den s. k. dimissionsexamen vid akademierna. Dä man lefver i en tid, som väl med någorlunda rätt kallas upplysningens, naturligtvis med hänsyn. till en förfluten: obskurantismens, och dä man ej sällan hörer, äfven rättvisa, klagomål öfver presternas okunnighet till och med i de ämnen, som det tillhörer presten att närmare, ja noga, känna, så är ej undransvärdt om mängen med missnöje hetraktar de anderdäniga petitioner om befrielse från dimissionsexamen, som tid efter annan ingå till Kongl. Maj:t och än nädigst beviljas, än nådigst afsläs. Huru man än vill betrakta saken, så är en sådan petition oftast någonting föga på sin plats;man vill hafva lönen utan att göra bönen, man vill gå en annan väg än genom dörren in i fårahuset för att: få klippa, utan att genom använd möda deraf hafva gjort sig förtjent. Dessa petitioner äro deras, som hafva tagit den filosofiska graden. Men är då dennå sf ett så vidsträckt omfång af studier, att mån, med len tagen, har äfven den teologiska insigt, att en orestexamen är alldeles öfverflödig? Eller är prestxamen en så simpel sak, att det är likgiltigt för att blifva prest, antingen den är tagen ellericke? Hvarföre, i dessa fall, komma då icke herrar jurister, läcare 0. a. lärde att äfven begära prestembetet, utan öregängen examen i de ämnen, som höra till presttudierna? Äfven dessa herrårs inkomster äro ofta ej törre än att de väl kunde behöfva att en vacker dag rhälla ett pastorat säsom päbröd) frän statens basarbod. .Härpå saknas dock exempel, änsköntläkarexamen och flera juridiska examina äro vida svårare tt undergå och kräfva vida längre studiitid, än nåsonsin filosofiska gradens. Likväl äro: filosofiemagitrarne de enda, som bäde begära och erhälla den yckan att få uppbära tionde utan studier och kunkaper för det kall, som, vederbörligen skött, härtill erättigar... Eller kanske i filosofiska graden ingär så nycket af preststudier, att särskild examen i dessa xför den graduerade öfverflödig? Kanske! etär ill kompetens att taga graden man förut mäste hafva agit den stora teologiska examen,-en examen, som e flesta undergå dagen eller sednast. veckan efter in studentexamen, innan de hunnit glömma gymnaistkunskapen i teologien, d. v. s. maximum som erordras för den stora, teologiska examen. Andra eologiska ämnen förekomma icke i studierna till raden, om icke så mycket kyrkohistoriskt, som möjgen i allmänna historien ingår. För knappt tio är edan — vi behöfva icke ens gå så längt tillbaka — å en flitig yngling, som den ena terminen tog sin bidentexamen, med lätthet den andra tog dimissionsxamen, var denna examen, och kunde vara det, ett diaphoron för den som med heder genomgätt sin xamen för graden (om annars det någonsin kan vara kgiltigt att presten har god underbyggnad i sitt veenskapsämne); så likväl icke nu, då fordringarne för imissionsexamens genomgående årligen allt mera — ch detta med rätta — skärpas i samma män som roet om -presternas okunnighet tilltager. Men attfilofiska. gradens. studier ej äro så vidsträckta, att van, med dem genomgångna, kan helt och hället örbise preststudierna, ädagalägges de facto tydligast erigenom, att flera exempel gifvas från akademierna erpå, att en yngling, utan att hafva särdeles länge istats vid skolan och gymnasium, blir. med heder, m just ej med hedersrum, filösofiemagister på likaså ort tid, som äfven en flitig. yngling hinner genomgå ina dimissionsämnen. Är det då väl billigt, eller t. Mm. rättvist, att befrielse från prestexamen eger wm, synnerligast i-en tid då bäde förnuft och opiion och skärpningar i examina kräfva allt högre och ögre kunskapsmått äfven af presten? Medgifvas vi, att mängen man, med hufvud och hjerta och jupare insigt i andra än rent presterliga kunskaper, r lika så skicklig, ja mången skickligare, att utöfva restkallet, som ock än den, hvilken t..o. m. rätt rundligt genomgått sina teologiska studier för prestmbetets emottagande; men detta är undantag och ke allmän regel. ; Det borde anses för en rätt vacker presterlig fördel E filosofiska graden, att den graduerade för den räkar trenne prestär, då, åtminstone den, som grundliare vill bereda sig till prestembetet, mäste använda ka så läng tid till. sina studier, som filosofiemagiern till sina, utan att för denna studiitid få, hvad ck vore obilligt, räkna tjensteår. Hvartill då för agistrarne en ytterligare fördel af deras studier, en rdel, som, stricte taget, alltid mäste blifva till förng för andra, som icke få räkna sin studertid sig UI godo som tjenstetid, änskönt denna fullt motsvar de förras? Om