Aftonbladet – 8 maj 1851, sida 1

des med hvarje ord. Jag fordrar att ni röser, icke i morgön, utan på ögonblicket. Se det är en befallning, som jag ej kan hörsamma. Det är icke en befallning, min herrea, utropade Florentine; det är en bön, om ni så vill.n Spara er detta obehag, madame; sade Hermor; befallning eller bön, jag teser ej. En förtviflans stråle upplyste Florentines själ. ! Om ni stannar här-, sade hon hastigt, kan det endast vara för att erkänna ert fel och anhålla om glömska deraf. Nåväl, må göra. Huru stor också er förolämpning var, så är allt glömdt. Det finhes då ingenting, som kan qvarhålla er längre., Att resa, madame, skulle våra detsamma som att RE en förlåtelse, och jag tror mig ej behöfva den, svarade Hermor långsamt. I detta fall, min herre, så stanna, om ni så vill, ni. är gäst i detta hus; men ej. hos mig; jag. lemnar plats för er. Hon steg upp oeh gjorde en rörelse att draga sig tillbaka; men -Hermor fattade hennes hand och tvingade henne sakta att sätta sig. Var god och stanna, sade han, och växdigas bevilja mig någon uppmärksamhet, Vi skola tala allvarsamt.. : ;Jag har ingenting att höra och ingenting att svara., mumlade Florentive. Det är ett misstag, madame, Vi äro icke mera i Paris och ni är ej bevakad. Slumpen har öppnat er dörr för Mig: Viäro ensamme. Mr de Barjolle är i Paris, jag vet det. .Tillfället är tjenligt för ett samtal med er, och: jag skall inte vara till den grad dåraktig att: låta det undgå mig. Ni sjelf kan ej-fördra det.n fr Men hvad har ni då väl att säga, mig?, frågade Florentine med -en rörelse, som det