Aftonbladet – 8 maj 1851, sida 1

jag sålunda ger, skall endast bli smärtsammare och djupare. Vi skola då slåss, om han så vill; men det skall ske efter förolämpningenj och icke före. Hvar? när? huru? Jag vet det icke, men det skall ske. Jkännen min devis: En dag! Alla go: Menniskor af Hermors natur, en natur som lyckligtvis hör till sällsyntheterna, men som säkerligen ingen undgått att möta i sin Väg, hafva få kamrater och aldrig vänner. Det outsläckliga hatet, den kalla hårdheten, som utgöra grunden till deras karakter, hafva något mer: frånstötande, än fruktan väckande. Officerarne satte sina hästar i traf och började sinsemellan sitt oförargliga samspråk. Hyad Hermor angår, så saktade han sin hästs gång, och inom kort red han ensam, försjunken i de dystra betraktelser, som detta samtal uppväckt, Sådan var den man, som ödet fört under M:me do Barjolles tak, då hennes man ej fanns tillstädes för att försvara henne och som vi lemnat i det ögonblick, då M:lle Thereson nyss infört honom i Florentines rum. Det måste erkännas, madame,, sade kapten Hermor, då de blefvo ensamma, ,att jag skulle vara mycket otacksam om jag inte tackade Försynen, och det af fullaste hjerta. Min herre, afbröt Florentine, i det hon jorde ett starkt våld på sig sjelf, föratt besegra den fruktan, som beherrskade henne; smin herre, ni reser, inte sant? Jag skall resa i morgon, madame, när min sqvadrons trumpeter gifva signal att sitta upp. Jag skall resa, med bitter saknad öfver att min vistelse under ert gästfria tak ej kan förlängas.n Ni har inte förstått mig, min herre, eller snarare, ni låtsar inte hafva förstått mig., återtog madame de Barjolle, hvars röst försvaga