Aftonbladet – 8 maj 1851, sida 1

missbrukande sin ställning, sätta hela sin lycka i att vara den sednares plågoande. Sålunda förflöt för dem den ljufva barndomstiden. Men slutligen fylldes den bittra kalken droppa för droppa, som skalderna säga. En tår var nu tillräcklig att komma den att flöda öfver. En dag, i följd af jag vet inte hvilken lapprisak, en eländig tvist om bollar eller namnam, uppreste sig slutligen det föga undergifna offret, och: tredje ståndet i min erson tillät sig att dugtigt uppiska tio, seklers andtjunkare i hans. Utan att man gaf sig mödan: att undersöka hvilken som var den förste brottslige, den anfallande eller den försvarande, blef rin stackars godsinte far genast jagad ifrån detta ädla hus, hvars medlemmar och egodelar hang tillgifvenhet flera gånger, med stor fara och svårighet, under skräcktidens proskriptioner och indragningar, räddat., Och sedermera? frågade Changiron. Sedermera ingick jag, så fort man begärde det, vid ett regemente. Ni vet att jag gått; hastigt framåt, Jag var kapten och dekorerad vid kejsarens fall. Men som jag hvarken är markis Hermor eller baron Hermor, skall jag få ur tjensten med mina simpla kaptensepåetter, då jag hade rätt att vänta en brigadgenerals, lika väl Bom så många andra, hvilka ej uppväga mig. : ; På min ära, min käre Hermor., sade Chabrillac, i ditt ställe skulle jag söka gräl med! min fiende, jag skulle utbyta en kula eller ett värjstyng med honom och glömma alltsammans. Jag blef, fastän ett barn, sårad till min heder såsom menniska, ty jag sårades i min fars. Det är till hans heder såsom menniska jag äfven vill såra honom. Han älskar sin hustru, han är svartsjuk på sin hustru, jag skall kompromettera hans hustru. Det sår,