Aftonbladet – 7 maj 1851, sida 3

TO TV OA BDT VAA OS malayiskt tjenstefolk. Bland dessa gick den sägen att han, för att blifva modig, en gäng uppätit et lejonhjerta. Uti sitt 18:de är kom han till Europa hvarest han ingick äktenskap med fröken Lydia Foug. nies, ett fruntimmer med mycken bildning, samt er liflig och romanesk inbillningskraft, som blifvit öfverspänd genom romanläsning. Deras äktenskap var icke lyckligt. Grefvens väldsamma karakter förledde honom till mänga öfverilningar, och han skall till och med ofta hafva misshandlat och slagit sin hustru. Alla menniskor voro rädda för hans vilda lynne. Hustrun lefde derföre ett sorgligt lif, hänsjunken i romantiska drömmerier, och försökte sig flera gånger i författareyrket, likväl utan framgång. Emellertid stod hon i korrespondens med många författare, bland andra Balzac, som tillbragt flera sommarferier på slottet Bury, hvarest familjen Boccarme bodde. Det äkta parets brist på harmoni hade ett skadligt inflytande på deras ekonomiska ställning; deras lidelsefulla och oordentliga lefnadssätt medtog en del af begges fäIdernearf, men grefvinnan hade hopp om att arfva sin rika bror Gustave Fougnies, hvilken, sjuklig som han var, icke syntes kunna uppnå nägon hög älder. Sväg-Irarne voro ovänner, i anledning hvaraf grefvinnan och hennes bror sällan träffades. Dä Gustave i November förlidet är hade förlofvat sig med en fröken Dudzolle, kom han den 20:de till Bury, för att bjuda Boccarmå och hans hustru till brölloppet. Dagen derefter var han död, och den allmänna tanken var att grefve Hyppolite mördat honom. Den 22 infann sig Procureur du roi på slotItet. Grefyen visade sig nedslagen; hans svar voro förvirrade och han hade på den venstra handen ett friskt sär af ett bett. De bäda makarna häktades genast. Under de anIställde förberedande undersökningarna syntes det till en början omöjligt att uppdaga spären till brottet, ty Irollerna voro väl instuderade; tjenstefolket förvillade domrarna med sina diktade uppgifter; herr och fru Boccarmå nekade till allt, men läkarne vidhöllo sitt Tpästäende, att förgiftning ägt rum, såsom de trodde genom vitriol. Ändtligen spriddes något ljus i saken. Grefvinnans kammarpiga bekände, att grefven I förmiddagen den 21 November sändt sin betjent till staden, och då hon vid skymningen velat tända ljus, hade grefvinnan befallt henne att qvarblifva i barnkammaren, hvarefter hon tillagt orden: lät oss vara allena! Den öfriga qvinliga tjenstepersonalen hade äfven fått tillsägelse att uppehälla sig i detta rum, som ligger i en annan väning än matsalen. En stund sednare begärde ett af barnen mjölk, och då tvenne af pigorna gingo ned i köket, för att hemta mjölken, hörde de der en jämrande stämma ropa: Hjelp! hjelp! Mördare! Hyppolite! De sprungo då till matsalen, derifrån ropet hördes; men då de kommo i tamburen, utkom grefvinnan från salen och tillslöt dörren efter sig. Pigorna gingo då upp igen, men hörde ännu en stund en döendes jemmerrop. Kort derefter såg kammarpigan grefven och grefvinnan gä till sina sofrum; de sägo uppskakade ut och fordrade att få vara ensamma. En half timme derefter utkommo de äter, och nu började en hel komedi. Tjenstfolket inkallades för att blifva vittnen till deras smärta och klagan öfver Gustaves död. Grefven hade på slottet ett eget kemiskt laboratorium, hvarest han plägade arbeta med ett biträde från staden. Enligt dennes utsago hade bäda varit sysselsatsa der de sista 14 dagarna, så att eld der beständigt brunnit. Rätten upptäckte att isynnerhet tobak blifvit använd till dessa kemiska operationer, och kemisten Stas bekräftade nu att förgiftningen härrörde trän nicotin, ett giftimne, som erhålles af tobak. Härtill kommer ännu följande omständighetgr. Tidningarne hade berättat, att grefven föregäende sommar uti Brässel köpt sig en alldeles hvit vagn, säsom han sade för att afhälla sommarhettan; sjelf var han deremot alltid svartklädd. Då detta blef bekant, erinrade sig en professor i Gent, att en hr Beirand kommit till honom uti en sädan vagn och kostym, för att utbedja sig hans anvisning att bereda nicotin. Han meddelade kronans advokat detta, och blef i följd häraf konfronterad med grefven, uti hvilhen han igenkände den föregifna Beirand. Dessutom inlemnade denna professor till rätten en packe bref, . som icke syntes härröra från grefven, utan snarare från grefvinnan. De innehöllo frågor om nicotins: verkningar, och ett af dem slutar med följande ord: Det har lyckats; försöket har utfallet lyckligt; verkningen var oerhörd., Rätten har sjelf anställt försök med nicotin; man! har ur den mördades inelfvor utdragit en extract, hvaraf en droppa dödade en dufva på trenne sekunder. Grefvinnan, som i början nekade till allt medvetande, blef, då man förelade henne brefven, mycket slagen och tillstod förbrytelsen, men hvälfde hela ansvaret på sin man, som genom moraliskt tväng nöd-! gat henne att bevara den farliga hemligheten, så vidt hon ville vara säker om lifvet. Denna utsago har hon upprepat i mannens närvaro. Grefven hycklar vid alla förhör ett orubbligt lugn. Hans anletsdrag äro kalla och orörliga, och de ovedersägligaste faktiska bevis på hans brottslighet bringa honom ej ur fattningen. Hans uppgifter äro lugna och öfyerensstämma skenbart med hvad som blifvit upplyst.i När han ansättes med korsande frägor, svarar han:C Jag skall förklara mig utförligare inför juryn. —)! Uti ett bref till en vän har han kastat skulden på sin hustru. Såsom det synes, af de genom vittnesförhören vunna upplysningar, har Gustave Fougnies, hvilken gick med kryckor, klifvit med väld slagen till marken, hvarefter giftet blifvit hällt honom i munnen. Grefven skall deremot hafva antydt, att den döde möjlisen af misstag druckit ur en flaska som stod på ett Skåp. s AA — SHAKSPEARES ARBETEN komma nu äfven ! att öfrersättas på hinduiska språket, och redan har en lärd Bengaler fulländat öfversättningen af Mohren från Venedig, men omdöpt hjelten i pjesen Othello till Moor Bahadoor. — EpvarD L. BuLwer ocH CHARLES DICKENS, de namnkunnige engelska författarne, hafva nyligen ! utkastat en plan till en pensionsoch underhällsan-! stalt för behöfvande skriftställare, hvilken redan tillvunnit sig stort deltagande. Till en väsendtlig del kommer den att bestå af en försäkringsinrättning, som på ganska mättliga vilkor skall erbjuda författare och deras familjer flerfalldiga fördelar. Vidare!s kommer en större byggnad att uppföras, der ett icke ringa antal litteratörer skola finna trefliga husrum och underhåll, hvarförutan en liten viss ärlig pension 9 faller dem till godo, allt under förpligtelse att de tid!Y efter annan hälla föreläsningar i handtverkarnes bildD ningsföreningar. Säsom skriftställare betraktas en; war hvilken skrifvit en bok som vunnit ett välgrun-, ladt allmännare bifall eller åtminstone lemnat 20 F riginalartiklar af värde för något periodiskt blad samt m är känd för en moralisk och fläckfri vandel, hvaremot politiska och religösa meningar icke tagas i betrak-!, ande. Bulwer har sjelf skänkt erforderlig tomt för!q: yggnaden och man häller nu på att samla början k ill en grundfond genom representationer på en elest sant privatteater, för hvilken Bulwer nyligen skrifvit F n pjes med titel: Vi äro bättre än vart rykte.. U Charles Dickens och nägra andra notabiliteter af förT ta rangen hafva öfvertagit roller i denna pjes, och P lrottning Victoria har ställt företaget under sin synwerliga protektion. Biljetterna till första reprosentaionen kosta minst 5 guineer. — ÖSTERRIKISKA FLOTTAN. Den består af F fregatter ä 56, 44 och 40 kanoner; 6 korvetter, 1 briggar, 5 goeletter, 1 skonert och 10 ängfarlyg A f 300 till 120 hästars kraft. F sj Oo y— Ah — RUSTNING TILL EN STOR SCHACKSTRID. LonN ons schackklubb har föranstaltat en stor schackspelsT. äflan under den tid industriexpositionen varar, och St vartill inbjudningar utgått till alla kända större! Pi chackklubbar. Det högsta priset :belöper sig till A A ANA mlcdalas a mA AA ss oh a TV