Aftonbladet – 7 maj 1851, sida 2

AA EEG MeBES ISVIDDA SKICK Val Al 1aANSSLYTCISCH IVreslaget, att länsresidenset skulle flyttas till Döderhultsvik och länet för öfrigt bibehällas i sitt gamla, odelade skick. Styrelsen åter, utan att kunna bli fullt ense med sig sjelf, vacklade emellm de begge alternativa frågorna: om länet borde i dess gamla skick bibehållas och, säsom redan blifvit sagdt, residenset flyttas till Döderhultsvik, eller hea länet delas i tvenne delar, med residenser i Kalnar och Westervik för hvar sin landshöfding. Numera skulle man dock trott, att ntet tvifvel kunde ega rum om lämpligaste åtgärdn i denna fråga, sedan Kalmar läns invånare i petiion till Kgl. Maj:t, länsstyrelsen i sitt sista underdäriga förslag och ortens riksdagsmän vid sistlidne riksdag nöjaktigt utvecklat densamma. De voro nemiigen alla öfverens, att ingen annan åtgärd kunde anses i detta fall ändamälsenlig mer än den föreslagna delningen, hvilken motiverades på de klaraste skäl och grunder. Men allt detta betyder sä litet! Ortens innevänare och autoriteter förstå icke saken. Statsutskottet begriper den naturligtvis bättre, och af detta skäl skall frågan ännu en gäng ventileras och— uppskjutas. Länsstyrelsen lärer ock blifvit anbefald attänyo yttra sig: om icke residenset skulle lämplgare kunna flyttas till Döderhultsvik, än länet delas. — Hvilket evinnerligt idislande i en så enkel fråga, men framför allt: hvilken obekantskap med sjelfva saken! Låtom oss undersöka. Ehuru Kalmar län icke kan sägas ega några städer af väsendtligare betydenhet för handelln, emedan ensamt skogsvaror finna i dessa nägon egentligare efterfrågan, så har dock naturen anvisat punkter för industrien och rörelsen, som det vore lika obetänkt som skadligt att söka förringa. Tvärton, vill man genom ätgärder, som på styrelsen ankomm, befordra dessa trakters förkofran och tillvext, då bir man söka bekantskap med länets fysiska beskaffentet och undersöka kartan. Man skall dä finna Kalmar läns norra och södra delar väsendtligt ätskiljda och dess fasta land deladt i tvenne naturliga delar för administrativt, industrielt och kommunalt lif. Södra delen med sitt Öland är slättland, och den invid Kalmar liggande stora slätten utmärkt för sin bördighet. Frän fasta landet vid och omlkring Kalmar är en timmas väg till Öland. Öns; egentliga kommunikationspunkt med fasta landet är fördenskull Kalmar stad, der torgrörelsen till stor del underhälles med Ölands-varor. Ingen annan punkt för residensets läge på fasta landet är tjenligare för Öland, och Öland är tillräckligt stort och rikt för att kunna fordra, att man åtminstone till så ringa del, som bibehällandet af residenset i Kalmar, fäster billigt afseende på invänarnes sannskyldiga nytta. Södra delen med Öland har i Kalmar sin medelpunkt, i hvilken förenas dessa orters hela affärslif. Härtill kommer, att södra Sveriges stora kommunikationslinie gär öfver Kalmar, der en mängd ängbätar sammanträffa. Skall man med skäl kunna flytta residenset ifrän ett sådant af alla förhållanden gynnadt läge? Dertill kommer, att alla fängelser, säväl alla de gamla, det fordna slottet (som till en stor delredan förfallit, men förutan denna nytta, hvarför det underhälles, snart vore en ruin eller tunga för staten), det nya cellfängelset, till hälften färdigt, blifva alla oerhördt dyra att på annat ställe anskaffa. Länsresidenset, troligen kostande staten öfver 150,000 rdrlko, skulle afyttras och kanske säljas, i förhållande til köpepriserne i Kalmar, för 12,000 rdr bko. Kasta vi åter en blick på norra delen, hw gestalta förhällandena sig der? Detta på höga berg och djupa dalar af naturen rikt begåfvade land, genomskuret i alla riktningar af forsande strömmar, eger mängfaldig indlustri och stor ekonomisk betydelse och framtid. Dock är utvecklingen här, som annorstädes, beroende på kommunikationens underlättande och befrämjande. — Naturen har i detta hänseende slösat på denna del af landet; må endast omtänksamhieten göra nägot. Tvenne större vattendrag genomlöpa denma trakt. Falsterbooch Hallingebergs-åarna, föremande sig före utloppet i hafvet, sträcka sig åt Wimmerbytrakten och bringa denna orts skogsprodukter ät hafvet, och skulle lätteligen kunna göras segelbara för bätar och pråmar. De utfalla tre mil söder om Westervik. Det andra vattendraget eller Gamleby-ån löper från norra sidan af Wimmerbytrakten, kan lätteligen förenas med sjöarna Krön, Jernlund och Åsund med flere, och, genomskärande hela inre landet i olika riktningar, vidare förenas med Linköpingstrakten genom Stäng-än. Vattendraget utfaller 2 mil norr om Westervik i Gamlebyviken, vid hvars utlopp i hafvet Westervik är beläget. Om detta vattendrag gjordes flottoch segelbart för mindre farkoster, hvarrom fräga förevarit, och hvilket, med en till företagetss storlek, relativt obetydlig kostnad låter sig göra, hvilkken framtid väntar icke dessa på alla produkter rika trakter? Omätliga skogar skulle göras fruktbara; allla dessa rika jernoch bruksproduktioner, spannemäl:s och ladugärdseffekter göras åtkomliga för den allmänna rörelsen, nu nertyngd af dryga transportkostnader, försvärad af landets kuperade beskaffenhet och de för. färligaste backar. Rörelse och lif skuile härigenom uppstå, industrien gestalta sig på helt annat sätt och denna trakt onekligen blifva en af de rikaste i hela landet. Emellan dessa begge större vattendrag och mä Tjusts häraders, af insjöar, åar och vikar genomskunna kustland, ligger säledes Westerviks stad (begrämsad på andra sidan åt hafvet af en vidlyftig archipellag med flere tusende menniskor) medelpunkt för det lhela, en af naturen utstakad station för afoch omsättning, med det förträffigaste läge för handel och sjöfart. Med ypperlig hamn, troligen den bästa söder om Stockholm på hela kusten och som ädragit sig styrelsens uppmärksamhet för anläggande af ettetablissement ät skärgärdsflottan, idkar staden handel på aflägsna haf och har utmärkt rykte för sitt varf och skeppsbyggeri. Kommer dertill, att Wisby ligger på samma latitud som Westervik, att Gottland har sin egentliga beröring med fasta landet just i denna punkt. Styrelsen bör icke förbise denna vigtiga omständighet för dessa ortens stora intressen, ehuru denna äsigt vid det nya reglerandet af postkommunikatiomen blifvit förbisedd. Också klaga Gottlänningar och Westerviksboar öfver denna förändring med äng;bätsfarten, som vällat afbrott i dessa trakters ömisesidiga affärslif, under det ingen motsvarande ersättming häri kan tillvägabringas med det dubbelt så längt ifrån Wisby belägne Kalmar. Vi hafva säledes i dessa 2:ne stationer, Kalmar och Westervik, de naturliga rörelsepunkterna för Kalmar läns industriella tillvarelse. Deremot eger Döderhultsvik ingen framstående egen skap, som kunde berättiga köpingen att blifva länets residensstad. Genom en betydlig trähandel mar den visserligen hastigt tillvuxit i folkmängd, men ttroligen har den redan nätt sin kulminationspunkt, cdäå den kringliggande skogstrakten blifvit medtagen. . Al rörelse från landsidan mäste bedrifvas med äkddon och trävarorna ifrån Målilla och Backara-trakten fcortskaffas sålunda. Inget större vattendrag finnes på så nära afständ, att det utöfvar något eget inflytande på köpingens handel, inget bringar densamma i gemenskap med den stora Smälandskontinenten. . Ingen egentlig skärgård, inget Gottland eller Öland på sädant afständ, som naturligen sammanbinder kommunikationen emellan de olika trakternas innebyggare. Döderhultsvik är beläget på den del af Kalmar läns kuststräcka, som saknar skärgärd; eger ingen lifligare handelsgemenskap, med undantag af ommämnde skogstrakt, med öfriga länets delar. Att sälunda peka ut en punkt till residenssttad, endast för att den ligger midt på länets kuststträcka, med förbiseende af alla merkantila och admiinistrativa grunder, ädagalägger i sanning mycken obbekantskap med ämnet och antyder allt för mycket pprojektmakeri. Hvilka stora kostnader för statsverket? Allaa byggnader der blifva ju lika dyra som i Westervik. Men, svarar man, alla husen i Kalmar kunna försäljjas och samma aflöningar användas till embetsmännen. Fängelserna i Kalmar kunna icke försäljas, landshöfdingsresidenset iceka hellar.: dat codnara möjligen