Aftonbladet – 6 maj 1851, sida 3

blifvit henne olidlig; att hennes helsa synbarIigeh led deraf, och det var då hon bad honom: resa till B. Maxime som af sin. kämmartjenare Blifvit underrättad om en ordensprydd-persons-efterhängsenhet, och som på beskrifningen igenkände en af Tuileriernas bestindiga hvardagsgäster, hvilken alltid tog plats midt emot hans hustru, skyndade sig att villfara Florentines önskan. i Dagen derpå voro. alla förberedelser gjorda och deras postschäs rulläde på vägen till Orleans. der a Vid samma tid lemaade ett regemente jägare Paris genom tullen des Bons Hommes och tog vägen mot Ohårtres, dit en plötslig ordre från krigsministern! skickade det för att ligga i garnison. Det var en verklig onåd för detta regemente som misstänktes mer, än gagnligt var, hafva bevarat kärleken till de Napoleoniska idgerna. Officerärnelsom för knappt en månad sedan anländt till Paris med hopp att. få qvarstanna der under: två år, Hetygade med hög röst sitt missnöje och sin förtret. Ensam bland alla sina kamrater, : utmärkte sig en : ung kapten, genom sin envisa tystnad. Men hans; syarta rynkade ögonbryn, hans hårdt slutna läppar och de: blixtrar som sköto ur hans ögon, bevittnade tillräckligt -att, fastän han ej deltog i den koncert af mångstämmiga eder som hölls under vägen, delade han icke lestomindre af allt hjerta sina kamraters känsOT. NåväljHermorls frågade honom tvärt en officer, som utmärkte, sig genom sin högljuddnet, lemnar. du Paris utan saknad, efter du nte stämmer in i vår chorus? Hvad fan tänser du på, Vid denna fråga darrade kapten Hermor.