Aftonbladet – 6 maj 1851, sida 3

Då giorde m:me de Barjolle ett löfte inom sig att förblifva fånge till sin mans återkomst. Men dagen derpå kommo hennes svärmor och hennes svägerska oförmodadt och förde henne, oaktadt hennes motstånd, till operan, der man gaf en ovanlig stek . Vid inträdet i denna stora sal fick Florentine en stark hjertklappning; det ringde plågsamt i hennes öron och ensvart sky skred framför hennes ögon. Månnen från Tuilerierna, från Boulognerskogen, från Ville-VAvray, från öfverallt, innehade ensam logen näst intill hennes. Fastän hon satt sig så att hon ej säg honom, gissade hon att han ej upphörde att betrakta henne, och Hon kände det magnetiska fluidum från dessa ögon : omströmma hela hennes varelse. Denna plåga fortfor ända till midnatt, fyra smärtsamma, qvalfalla timmar. Madame de Barjolle gick från operan, utmattad som efter ett häftigt feberanfall. Det varade länge innan hon kunde somna; dystra drömmar förföljde henne under sömnen, och hon öfverraskade sig sjelf flera gånger ropande på Maximes hjelp. Vid hennes uppvaknande lemn:de man henne tvenne till henrie adresserade bref, Det ena var från Maxime de Barjolle: han tillkännagaf att han skulle va tillbaka om aftonen. Handstilen i det andra var okänd; det var försegladt med.svart 20 och försedt med denna enkla devis: En ga Florentine: bröt förseglingen med. darrande hand; brefvet innehöll dessa få ord: Ni flyr mig förgäfves; madame, och hvad ni än må göra, skall ni förr eller sednare älska mig. 0 Georges Hermora Maxime återkom på utsatt tid och det var just denna afton som madame de Barjolle förkunnade sin man att vistelsen i Paris hade