Aftonbladet – 5 maj 1851, sida 2

jet, gifves äfven i är ringa lif i våra varumarkna: på värmälnaderna, men om man erkänner ofvanende anmärkningar säsom riktiga med afseende på nningevärde, förråder och tillförsel af varor, kan un icke betvifla ätervändandet af en större verkmhet i varumarknaderna, som låter känna sina verkngar på de första sommarmänaderna, som vanligt. Riksdagen BORGARESTÅNDET. I åttonde hufvudtiteln bils genom votering afstyrkandet af anslag till Strengis och Lintköpings gymnasii-bibliotheker. För beljande härraf ät förstnämnda talade hr Winge h för det :sednare hrr Nordvall, Gezelius, Lageren, Winge och Ekelund. Den af prosten Lagergren ckta motionen om anslag af 3000 rdr årligen för rättandet af en normalskola för fruntimmersundersningen, hade utaf Utskottet på följande skäl blifvit fslagen. Utskottet underkände icke vigten och väret af en bildad uppfostran för qvinnor; huruvida ter staten, med sin pligt attsörja för det uppvexande lägtets sedliga och intellektuella uppfostran, är förunden att bekosta undervisningsanstalter för bibrinande af högre insigter, samt konster och färdigheter t dess qvinnoungdom, torde bero af åsigten om qvinans bestämmelse och den plats hon är ämnad att i .amhället intaga. Hvad som för den ena medborgarelassen är nödigt, är för den andra öfverflödigt och måhända onytti Om en undervisningsanstalt för bildandet af lärarinnnor för fruntimmer skall af allmänna medel bekostas, mäste, för iakttagande af rättvisa, fördelarne deraf vara allmänna; men då större lelen af lamdets innevänare icke kunna, af lätt insedda orsaker, hemta nytta af en dylik läroinrättning, som endast blefve de så kallade högre klasserna till bätnad, lärer det böra ankomma på deras försorg, att utan det allmännas betungande vidkännas de utgifter, som för erhållande af en mera förfinad qvinnouppfostran erfordras. Dessa voro grunderna för afslaget. Till Borgareständets heder få vi dock omimna, att hrr Wern och Norin deremot reserverat sig. Vid fråågans behandling i ståndet yttrade hr Wern den äsigt, attt staten väl vore skyldig att göra nägot för qvinnanss bildning, ja till def qvinliga undervisningen stodte i stor skuld. Bristen för medelklassen att erhålla lämplig undervisning för fruntimmer var allmänt erkänd. Alldenstund få näringsgrenar stå fruntimmer öppna, borde sådana så mycket som möjligt beredas, och serdeles borde man sörja för att åt Idem, som öaskade blifva guvernanter, ej mätte saknas tillfälle till bildning, som de nu med största svårighet kunna erhålla. I dessa åsigter instämde hrr Lagergren, Cassel, I Bergman, Ekelund m. fl. ! Hr Ekholn medgaf att staten litet sörjer för qvinnan, men var oviss om hennes uppfostran borde ske i hemmet eller ej. Han fann olämpligt att en inrättning, som den föreslagna, centraliserades i hufvudstadens, der förströelser m. m. alltför skadligt kunde inverka; den begärda summan vore dessutom otillräcklig (och statsutgifterna stora. Slutligen var frågan om cqvinnans uppfostran ännu ej utkämpad, Ihvarföre tidten ej var inne för densammas afgörande. Med hr Fökholm hördes hrr Boseus, Ek, Sundler, -Jmed fl. instämma. il Hr Norin ogillade, att staten ej skulle hafva pligt -latt värda qvinnans uppfostran. Det var orätt påstä, -latt hvad för den ena klassen är nyttigt skulle för den tlandra vara skadligt. Upplysning och bildning vore I det säkraste medlet att försvara sin plats i samhället ;, loch förvärfsa sin bergning. Utskottet hade bordt egna Tr i mera uppmirksamhet ät ämnet och tillse om ej nägon början kunnat göras. Tal. visste ej när den ullyckliga tid skulle inträffa, då man ansäg sig kunna -lsätta i verket en sak af sådan vigt som ifrågavaelrande, och hvad hemmet angick, hvartill man hänvisat qvinnams uppfostran, såsom till den bästa skola, -Iså borde då detsamma vara af den beskaffenhet, att n Iman der kunde lära något; men minga hafva ej i Ihem och scomlige ett sädant, att man skulle önska -latt det ej fumnes: fl Hr Wern. att den föreslagna skolan afser tillfälle n för lärarinnors bildning, som sedan kunde bilda flieflkor, och att det för närvarande ärligen ätgär för en te flickas undervisning vida mer än 33 rår 16 sk., som 8 motionären föreslagit måtte blifva ärsafgiften. Vidare vore det bättre att göra nägot på ett ställe än ingenrstädes, och bäst passade hufvudstaden för en dylik le Iskola. Angäende den omständigheten att intet förer slag blifvit uppgjordt, så borde deremot intet anmär2 kas; ty när förslag kommer, säger man att ständerna inlej må befatta sig med organisationer. a-) Hr Petre yrkade bifall å afslaget, på grund deraf ör att teorierna för fruntimmersskolor ännu äro så sväfvande, samt. emedan bäde regering och ständer hafva lnog att göra med ordnandet af den manliga underli-lvisningen. Hr Lagergren: att staten ej gjort nägot hvarken för latt kontrollera qvinnans bildning eller förbättra den, då deremot i andra länder ämnet varit ett värdigt föremål för den lagstiftande maktens deltagande. I Bildningen vore ock det bästa kapital en fader kunde lemna sin dotter. Häri instämde hr Bahrnran. Å Hr Bergman upplyste att i Götheborg en skola som di ifrågavarande finnes, och tillvunnit sig allmänt förka ltroende. Vid voteringen blef dock med 35 röster mot 15 utskottets mening gällande. Samma öde hade MHektor Söderbergs motion att 30 allmänna flickskolor I skulle i riket stiftas. Hrr Almgren, Lindström, BergI man, Mechel och Brinck, med hvilka sednare hrr INEk och Sundler instämde, talade med värma för qvinmnan, hvaremot hr Ekholm fann motionärens förslag är omoget, likaså hr Petre, som i öfrigt prisade de filan antropiska äsigter hvilka deri uttalas, men biföll rt-) utskottets mining. I Utom de punkter, somi lördagsbladet nämndes, iblefvo 34:e punktens 2:a mom., 45, 47 och 48 punkW-lterne äterremitterade; alla öfrige i denna hufvudtitel tet biföllos. Frågan om ökadt anslag till ortopediska inrer istitutet aterremitterades på begäran af hrr Wetteran i berg, Brinck, Grää, Norin, Lindström och Hörnstein, ars Angående inköp af Krutmejerska gravyrsamlingen 1(37:e punkten) upplystes att den bestod af 12,000 tta vyrer, hvilka alla voro konstverk, af de bästa mäych Stare under 400 är samt att köpanbud derpå blifvit ills gjorda bäde från Norge och Tyskland, men att egaatt ren helst önskade att de mätte qvarstanna i hans fäpadernesland, hvadan brr Gustafsson, Rinman, Winge, de Norin och Almgren ansägo att staten ej borde läta !d en dylik samling gå sig ur händerna, hvaremot hr ära Indebetou anmärkte, att uttrycket vissa är, under af hvilka staten skulle betala 1000 rdr för samlingen, illa vore alltför obestämdt, och hr Petrå, att man ej borde här ; betaga egaren nöjet att möjligen föreviga sitt minne tet. Senom att vid sitt frånfälle skänka den åt staten. I I nionde hufnidtiteln återremitterades punkterna 1,12, en 20, 24—27, 39, 41, 52 och 53; de öfriga biföllos. ud-! om pension:r till enkorna efter Heffner, Hedenvisa berg, Sand-lhjelm, Virgin och Sydow yttrades åtlen, skilligt befriffånde deras mäns förtjenster och de respa? lativa anspråk enkorna kunde anses hafva på natiostä PeNS erkänsla. Synnerligen vackert och varmt talade SEV hr Schwan för enkan efter amiral Sydow, hvars förång tjenster särdeles om skärgårdstlottan och om sjövapnet i allmänhet varit så stora. Vid föredragningen jaf den 52:a punkten uppläste hr Petre, säsom ett er