Aftonbladet – 3 maj 1851, sida 3

dels hemtade från Aragos uppgifter i Annuaire du Bureau des Longitudes för 1846; om hvad han sjelf iakttagit vid observationen af förmörkelsen i Paris 1842, dels frän dylika iakttagelser af Kutzycki,: som i Honolulu på Onajhi observerade solförmörkelsen den 8 Augusti förlidet år, hvilken der var total. Hvad som företrädesvis bör fästa äskädarens uppmärksamhet är beskaffenheten af det slags skimmer, liknande en helgongloria, hvarmed dån solen bortskymmande månen omgifves under den totala solförmörkelsen, oaktadt förmörkelsea icke är hvad man kallar ringformig, ty då liknar skimret det oskymda solskenet. Vid de två ofvannämnda förmörkelserna visade sig nemligen detta skimmer högst oregelbundet och på flera ställen afbrutet af mörka, nästar svarta strimmor, som gingo ända ut till den solkan ten omgifvande fiolettfärgade rymden. Dessa ojemn:heter kunna likväl icke ses fullständigt utan med goda astronomiska synverktyg. Men hvad hvar och en kan varseblifva, utan andre synglas än vanliga kikare, hvilkas objektifglas blifvi svärtade, eller som man skymmer med ett stycke brunrödt planglas, är de ljusare, i purpurfiolett skif tande upphöjningar, som stundom omgifva mänkan ten, ehuru sparsamt, och som stundom synbart skilja derifrån och för några ögonblick visa sig på sjelfv solskifvan. De bilda smä elipser, stundom dubbel så länga som breda, i längdriktningen utskjutand från månkanten, och liknande lamplägor med stadig sken. Ju flera iakttagelser, som kunna erhällas öf ver dessa företeelsers antal, och öfver deras riktninj i gifna väderstreck, med kännedom tillika om obser vationsställena, ju flera data vinner man för de slut satser, som från dem kunna hemtas angående d begge himlaklotens och isynnerhet solens natur. Kut zycki anser dessa upphöjningar för så kallade sol fåcklor, ett slags på solskifvan stundom synbara punk ter, som äro ljusare än solens öfriga yta — likasor de bekanta och längt talrikare solfläckarne äro möj! kare — och han trodde sig hafva äterfunnit en dem på den oförmörkade solskifvan följande dager den 9 sistl. Augusti, samt äfven, ehuru mera otyc ligt, den 10 och 14. Vid mycket klar himmel kan man stundom, ni endast halfva solen är förmörkad, eller före och e ter den totala förmörkelsen, äfven se den deen månan, som visar sig utanför solskifvan, och följak ligen varseblifva begge kloten omedelbart bredvi hvarandra. Månan synes då nästan svart, och de betäckande solskifvan, dels den fioletta himmeln nä I mast intill den. re— tu