Aftonbladet – 3 maj 1851, sida 3

innu icke förstå hvarför du vill så grymt förödmjuka min blygsamhet som qvinna och min -trehet som maka. Maxime, jag vet det, att förrän du gaf mig ditt hjerta, hade du lanat det åt mänga andra. Min Gud, hvilka qvinnor här du då älskat, då dessa olyckliga kommit dig att fatta. ett så falskt och så orättvist begrepp om deras kön? Ända tills vår förening måste vi då ha lefvat i mycket olika verldsdelar? Ack! jag nödgas tro det. Men huru kunde alla dessa daliga tankar, som du samlat i tvätydiga sällskaper, följa dig in i familjelifvets ljufva helgedom? Kände du hvarken blygsel eller ånger, då du om aftonen emottog din mors, din systers ömma smekningar? Din själs natt var då bra djup, då dessa rena ljus ej kunde skingra dess mörker! Dessa stackars qvinnor, har man ej förtalat dem nog sedan jordens paradis! Det tyckes verkligen, som om vi skulle vara edra nyckers ödmjukaste slafvinnor, och man skulle tro, då man hör er, att verldsbyggnaden är ett stort harem, der ni äro sultaner. ;Det onda kommer sig deraf, att männerna äro begåfvade med en oändlig portion inbilskhet. Har man en gång i förbigående skänkt dem ett nödtvunget hötlighetsleende, äro på stund öfvertygade om att man dör af kär lek till dem. De må vara vackra eler fula dumma eller qvicka, det är allt detsamma De sätta sina illusioner i stället för verkli heten och likt Don Juan inskrifva de på sir lista ett namn, hvars stafning de oftast cj cr gång känna till. General Foy sade häromdaagen i deputeradekammaren att alla niin är lika inför lagen. Jag förklarar jag att ri ör alla lika hvad inbilskheten beträffar, ;Försynen straffar dig, kära Maxime, genon det, hvarmed du syndat, — och det är rätt vist. Då du ständigt tviflat på alla qvinnor sem slun:pen ställt i din väg, har du slutlige! kommit til den punkt att du tviflar på dir hustru. Jag har redan länge stum och upp mirksam följt dina förolämpande farhågor Cm jag tegat ända till nu, var det emeda