Aftonbladet – 3 maj 1851, sida 2

ELDENS ROF. Den tjugomde Augusti 1823 anlände fyra sqvadroner j gare, som voro bestämda att deltaga 1 vår ollyckliga expedition till Spanien, betäckta af dlam, sölbrända och upphettade, till en liten sstad i södra Frankrike. De hade förtärt den sista provianten, och fastän staden B., der de skulle rasta, ej erbjöd annat än en obehaglig anblick för deras ögon, tränga och illa steflagda gator, illa byggda hus, irreguliera torg planterade med krokiga lindar. helsade likväl officerare och soldater — och det må tillåtas oss att förmoda äfven hästar — i sitt hjerta denna ifrigt efterlängtade tad. om den resande helsar oasen, som Gad sänder honom midt i en sandöken. Vi öfverdrifva ej om vi säga, att hela befolkningen hade hyit samman på exercisplatsen. beundrande ett för densamma nytt skådespel, och hänryckt af don raska marsch, som trumpetarre och basunisterna med sta n öda lockade från sina torra läppar och flö tan !e lungor. Förströelserna äro sällsynta och så välkomna i provinsen, der gårdagen, den närvarande dagen och morgondagen likna hvarendra sem den latinska komediens tvenne Mcnechmer. Ensam kanhända bland alla stadens mecborgarinnor. hade madame Florentine de Barjolle. vare sig att hon cj var nyfiket. eller att ctt mäktigt intresse qv arhö MH henne henima, ej blandat till mängden, som trängdes på exercisplatsen. adame de Barjolle hade qvarstannat i : en verklig jungfrubur, af en t. Det var octt litet a ängt rum, hvitt musselin, och helt och häl: narfymeradt af blommor, som doftade i nycstulltb ildade japanesiska vaser. En OChristusbild af elfenben, gulnad af älder, fram