Aftonbladet – 3 maj 1851, sida 2

letta nya dröjsmål förorsakar mig ett ganska lvarligt och ganska djupt bekymmer. Du änner min kärleks glöd, en glöd som ett em års äktenskap ej kunnat dämpa. Den lag då vi förenades, den dag då den högidliga 213 artikeln af civillagen förelästes oss af den vördnadsvärde mairen öfver det första distriktet i Paris, gaf jag mig helt till dig, atan jesuitiska förbehåll. Den ed jag aflade att älska dig och att ej älska någon annan än dig, hafva ej mina läppar blott uttalat;; jag nar inristat den i djupet af mitt hjerta och inda till sitt sista slag skall detta hjertar odeadt tillhöra dig. 3 Men du, min Florentine, skall du alltid älska nig lika beständigt, lika uteslutande?Finnes letta ord i Akademiens dictionnaire? Jag vet let ej och har icke tid att forska derefter. on qvinna — en vacker qvinna isynnerbet — ir hon väl i stånd till en så stor uppoffring? Skall aldrig en dag komma, då din själ oycksbringande öppnar sig för nya intryck? ch löper jag ej slutligen fara att, dlå du kall blifva hela mitt lifs enda fröjd, jag ej lir annat än ett tidsfördrvif i ditt? Jag kan ej säga dig huru detta tvifverl föröljer och olyckliggör mig. Det är Prcomehei gam, som ständigt ristar sina klor ii mitt jerta. Om jag vore hos dig, skulle en varm olick, ett ömt ord, en sympatetisk handtrycking förjaga dessa sorgliga tankar och äterrifva mig allt mitt mod. Men du är de och ag är här; men hundrade mil skilja oss och, ack vare denna grymma skiljemur, antaga antomerna en kropp och stundom darr ör aft mina mbillningar skola förve S. sDa detta mindre är ett bref än en furtroig bekännelse hviskad i ditt öra, bör jag tillstå. att din sednaste skrifvelse förorsakade mig venne grymma, sömnlösa nätter.