Aftonbladet – 1 maj 1851, sida 3

Det -är fåf ngt att försöka skildra den glätje som uppyllde da öfriga medlemmarre af denna ädla familj, då de rr or) morgonens händelser. I fu la d a; njöt Lorenzo Stuart sin ycka, och has särlek, mognad och härdad under åretal ar q al och smäror, tyck!es fu lare och ädlare än vågonsin, ch han fanu tt den rätta kärl ken endast lu tras, icke förstöres i mot; ngens eld. Ad-lsides och Lorerzos örehet f:r hvarånd:a nade en sty:k: och en rikedom, som mirdre bepröfvsade änoslor sällan ega. Båda h de de mycket att gifva, myeet att emo taga, mycket att tacka, mycket att förlåta varandra — detta utgjirde lika tåga föreniegsband om knöto de as hjertan festare oh innerliigare tillsamnaas. Stuart återvann småningom sitt fo-dnaa glada ty ne ch h n upprepade ofta, med ett barn IEg: !cenda som lädde hmom så väl, nu är det slöt sig kn.:; de kraftulit böjta läpparna — dessa dea engetska äntarens ord: En mn borde adrig blygas att erkänna det han har hat orätt, hviket är att med ardra od säga, act hon är vsare i dag än i går. wW. SLUT. EN GAMMAL HäsT. Uti Posttidningen läses följande besynnerliga historia: För fyra dagar sedan (berätttas i Galignani) köpte en hr A. Marquart 33 gamla hästar, af hvilka ä -killiga tillhört armeen, för att slagtas. Vid öppnandet uf en bland dem blefvo afdragarne ej litet förvånade att i magen jpå den finna en iten silfverdosa, och i densamma ett hederslegionskors jemte en pappersbit, på hvilken följande ordtydligen stodo att läsa: Som jag ej förmär öfverlefva min kejsares nederlag, och har hvarken hustru, barn eller slägtingar, tänker jag läta döda mig i nästa drabbning med de rackrarne, engelsmännen; men som jag ej unnar dem mitt kors, tänker jag låta min goda häst, Chateau Margot, svälja det. Pierre Dardenne, sergeant i 2:a sqvadr. af Röda Lanciererne,. Matelot, som päfann dessa saker, bar dem till poliskommissarien, hvilken gaf det utslåget, att han skulle få behälla silfverdosan, men borde insända korset till hederslegionens stora kansli. Chateau Margot anses hafva varit omkring 40 är gammal; men, upplysa professorerne i Ecole PAlfort; detta äringen ovanlig hästålder. Den häst, Carl XII red i slaget vid Pultava, uppnådde en ålder af 45 är; Napoleons bataljhäst blef 29 är gammal,,