Aftonbladet – 1 maj 1851, sida 2

gjorde yttersta våld på sig... Kom, ett enda hvarfl Den starka spänning hvaruti han, serde!es dessa selnare dagar befunmt sig, den genomvskade nattens fantastiska febordrömmar — åsynen af de nyförlofvades lycka cc tanken på sin egen bistra och öfvergifoa stållnin, allt bidrog att förvirra, uppröra och skaka hans förut sjuka sinn2: det förekom hoaom, som om han, i detta ögon biicx, hade satt sin hela välfård, sin framtids öde på el! enla kort cch att han nu vore färdig att göra sitt drag det oåterkalleliga, ssta. N: n-kar mig alitsås, sade ban dystert och förde der f5rekju:na handen hastigt till sin barm liksom vid känslar fett smärtsamt stygn... .aå väl, så vill jag dansa ändin.. pKånner du fl cian der under lindarne? frågade bar sort derefter sin syster. ollvem, hvi.ken ?: Hon i hv.ta klädningen och med hvita rosen i håret.. sFräuleia Adelaide!s ropade E.ney skrattande, är du förryckt ? nJag önskade... jag ville... det vil säga jig miste fansa med henne i afton... måste... förstår du... de säller et vad,.. du är bara ett b ro, E cely... men du älskar dia bror... det är ett mycket högt vad... vill du bjolpa mig?..o Det låg ett så underligt uttryck i brodrens sniigte hang röst darrade, hans ögon flammade cch hans kinder voro så beka, att Emely i detta ögonblick läste bekräfrelsen på den aning, som hon dessa s-dnoare dagar hyst 9c.2 instinktmessigt fattande beskaffenheten af det vad hvarom här var fråg:, skyndade hon att efterkomma hans ön skan. Med den fintlighe, som är qvinsan medfödd, närmade hon sig Adelaide och inledde underbandlingen Adelaide vägrade. Emely förnysde sina böner, hon smekte bona besvor — slit förgäfves. Hastigt lutade hon sig red till henne. Duj är hård Adelaidela sade den wnza pensiorären, med blixtrande ögon — och du gör i detta ögo buckx hbvi:d du skal åagra hela dn lefnad.v Efter er hastig! utvexlad blick med sy.tren gick Stuar.