Aftonbladet – 1 maj 1851, sida 2

TVILLINGBRODREN. Dansen tog: em-dlertid sin birjar. Boadgossarne svängde huctigt om med jäatorna, bland hvilka vämndemans Karin var högsta hönset i korgen, o h hade, som msn säger aldrig foten af gölfvet. Mer än en gåug var Kalle färdig att bortlägga fisen och blanda sig med de dansande, men håg kommande sin stora Sbikliga rex, bvirs skört gi bo derkyss åt hälarne, förb ef han stiva med undantag aflfötterna oci högra armen som voro i btändig taktmesig rörese. Waldbeim och Setma slö:o sig snart till ungdomens glida lekar er de bida ljasröda fladdrade efter. S art köade sig gripan af er underligt sö ärtsam kän:a. Hade ugdomglätjen för allil stocknat för honom — e!ler hada den ens någon.in beunanit för bonon såsom för d:s:a andra? Han gick fram till Adelaide, som satt ensam på e sff. under lindarna och betraktade leten och dansen. Haas bickor bvilade på ben: med et uttryck af kirlek och smärta sam haa et brmödade sg att döjr. Adelhbides, sade ban sakta, men det var en lång paus me san detta od och de fojinde — om j:g bad er deltt:ga med mgi några af aessa lekar... ni nekade mig, kanik? a Adelaide sig fö undrad på honom, och då koa blef varse bans biskhet och det utomordentligt sorgsna ut tr cket i hins ansiste och hela person, smålog hon varmt och sade: delt visst gjorde jag det, herr doktor: en stackor: patient som jag far iate öfverskrida sina stilla vanor. Om jag b.d att få dansa ett hvarf, ett enda med er... j:g bar icke dansat med rtigon sedan ... hon hejdaide sig tvärt... andedrägten felade bonom och hbjerta:s vilda slag be sz0 bonom förmågan alt fortsätta, Han räctte ut so bavd. mena hon tog den iese. rJag bjafallers, sade han efter en paus, hverunder har ) Se ÅA B. Ao 79, 80, 82—085, 87, 88 90, 92 och 96