1ga namns pris nadigst understodja denna te committes välmenta afsigter och handlingar. an hopp och förtröstan på himmelens skydd oc ch säsom en borgen för vår synnerliga beHi vågenhet, bevilja vi eder, käre son, och alla oc kommitteens ledamöter, kärleksfullt den apoEi stoliska välsignelsen, hvilken vi gifve eder aft hjertats grund, bifogande alla välönskningar om verklig lycksalighet. Då grefve Molct erhöll detta bref, skall han oc vafva blifvit nästan flat och suckande hafva oc itropat: Huru tiderna förändra sig! För tre ne vat. mottil taga ett dylikt bref., ge ir sedan skulle jag med förakt väg STORBRITANNIEN. På linge har intet offentligt meddelande föranledt så många stridiga omdömen bland allmänheten, som kungörelsen om drottningens tiv närvaro vid expositionen, på dagen för öppandet den I Maj. Den är utfärdad af exkt positionskommitteen, hvars ordförande ir prins gr Albert sjelf, och lyder fullständigt som följer: ar Mm pSom H. M:t tillkännagifvit sin afsigt attbesöka exSe npositionen vid dess öppnande den 1 Maj, så komma de pportarne först att klockan 1 öppnas för allmänheten, då innehafvarne af de för hela expositionen gällande 1 inträ eskorten få tillträden. Häröfver yttrar sig Tines omedelbart vid tv kungörelsens meddelande: Kommitteens kungörelse ligger framför 0ss, och k vi kopiera den ordgrannt, för att icke misstänkas att 5 vilja gyckla med allmänhetens lättrogenhet. Den enda möjliga förklaringsgrunden skul!e kunna vara farhägor k; för drottningens säkerhet, om hon inträdde ien af flera tusen personer uppfylld byggnad. Men hvar finnes 5) väl den verkliga faran? Männe inom eller utom kri5 stallpalatset — med förutsättning naturligtvis af den förvända tankan att nägon fara är ä färde? Är det de icke polisens sak att betrygga drottningens säkerhet! säväl inomhus som utom? Men om så är, då hafva ministrarne utan skäl tillstyrkt drottningen ett högst! d folkvidrigt steg. Hvilken ovärdig roll vilja dessal nervsvaga rädgifvare läta drottningen af England K spela! Hon är icke någon Tiberius, någon Ludvig I XL som behöfver smygas ur glasvagnen i glaspalatg set, emellan polisens knölpåkar och gardisternas sab-! Jar. Hvilket: nöje kan hon äga af att införas i ett! ofantligt varumagasin ensam, allenast beledsagad af nägra hoftjemstemän, under en dödstystnad i det vida n rummet, som på sin höjd kan skingras nägot af knotet från biljettinnehafvarne, hvilka stå utanför med näsorna plattryckta mot glasväggarne. Bättre vore då att afstå från alla högtidligheter vid expositionens I öppnande, är att låta den ske på ett sätt, som måste ic vara så förnirmande för hvar cengelsmans känslor. Daily Necs kallar kungörelsen för en näsvishet (Ximpertinence), att nyttja det lindrigaste uttrycket, och fortfar: Vi tro dock, att kommitteen icke betraktat saken 9O! från farans synpunkt, utan endast önskat bereda H.k M:t en mera beqväm: och obehindrad öfversigt af till-ti ställningen. Emellertid ligger häri ett stort misstag; ty det ges viigtigare synpunkter än beqvämlighetens. Här är fråga om en fest, hvartill hela verlden sammanströmmar, och hvaröfver hela verlden kommer att göra sina betraktelser. Må derföre det stora skädespelets förstz scen vara den, då drottningen uppträder midtiblard sitt folk! — Vi hafva hört glunkas in att utlänningarne vilja nyttja tillfället att ställa tillti oroligheter; sjelfve hafva vi likväl aldrig trott ett ord häraf med afseende på någon bland alla de här nu församlade firämlingarne. Vi äro dessutom på det fullkomligaste förvissade, att om någon tanklös däre ville kasta bliott en ovänlig blick på värt lands herrskarinna ellerr vära institutioner, så kan någon väda deraf endast uppsti för honom sjelf. Inom en föramling af den stora engelska allmänheten är H. M. bättre skyddad mot hvarje förnärmande, och mera försäkrad om den mest vördnadsfulla tilgifvenhet, än ibland en skock (elique) tjenstemän och diplomater, som det. eller det hofvet finner för godt att stoffera ut och befullmäktiga. De ofvan anförda häntydningarne på några farhågor, såsom anledning till kommitttens beslut, vederlades samma dag af lord Palmerstons bekanta organ Globe. Hvem kan väl ock på allvar tro att nägon sjuk in-. billningskrafts spöken — att fabrikaterna af några njuggt hbesoldade spioner — att tendensdikterna af diplomaternas puseyitiskia anhang skulle funnit ingäng hos drottningens råd? Äfven under vär tids revolutioner har ingen hand lyftats mot regenternas personer; hvad i all verlden kunde väl förmå dessa revolutioners fågel-, fria, hvilka här funnit en fristad, att befläcka sig! med ett anslag mot den furstinna, som ensam bland alla suveränema afböjt flyktingarnes förjagande härfrån? i De kretsar, från hvilka denna enfaldiga misstanka utbredts, borde likväl orda så sparsamt som möjligt om furstemord; de borde ej återkalla i minnet hvar det var;, som knifven slipades för Henrik IV, giftet blandadtes för Josef II och Fredrik den Store, och välsignelse:n lästes öfver Mortimers dolk. Om vissa menniskor kämna sig oroade genom den sällsamma framgång, hvarmed de förvirrat alla begrepp om moral och rättvisa, och bäfva för att deras lärdomar, om det förtjenstfulla i edsbrott och det dygdiga i hatet, skulle kunnat finna bekännare utom deras eget sällskap, så kunna de dock trösta sig med en blick på Almanach de Gotha. De finna der ingen enda dynasti med blott två ögon; och vore deribland ock någon sädan, så skule den ändå finna legitima arfspretendenter till lanl och folk. Den högtidliga öppningen blir alltså ingen högtidlig öppning, utan blott ett enskildt besök. En annan sak vore om wrornas utställare finge tillträde ; det kungliga besöket skulle då gälla dem. Och medl den fullkomligaste vördnad för värt lands högsta personlighet skulle vi förklara en dylik hedersbetygelse ät dem, utom hvilka ingen ezposition funnes till, för ganska lämplig. Säsom förhällandet är nu, tycks likväl ingen hafva tinkt på de exponerande; i denna mening kan man förlikna skadespelet vid en representation af t. ex. Hamlet, hvarur Hamlets roll blifvit utesluten på särskild begäran. Vore den oerhörda salens innehåll en samling slumpvis tillhopakomna atomer, då funnes här ingen inkonseqvens; men tvistas nu om nägon ät innehafvarnie af abonnementsbiljetterna. Den första uppmärksamheten, från de höga gynnarne af detta rendezyous för alla jordens folk, tillkommer de medborgare af alla folk, som så nitiskt motsvarat den höga uppmanimgen. Lika öppet, :som vi i öfrigt yttrat oss, böra vi.dessutom fästa uppmärksamheten på ett förhållande, som möjligen kan göra ganska begripligt, att drottningen kunde vara mindre benägen för ett möte vid tillfället med en alltför stor mängd af sina undersåtare. Vi mena den stra brist på takt och känsla af det skickliga, hvarmed man stundom har trängt sig omkring drottningen, likasom omkring ett föremål för den alldagligaste nyfikenhet. Denna osed är på intet sätt hemmastadd företrädesvis hos de lägre folkklasserna; skulle vi söka ett mera betecknande uttryck, så kunde vi kalla den provinciell eller småstadsaktig. I denna punkt hafva vi mycket att lära af utländningarne. ädesrätt att vara tillstädesl: vid drottningens besök, så kunna vi hvarken tillerkänna denna rättighet åt den stora allmänheten ellerl. O S —-. ( L en väntade en I Southampton, der man dagli turkisk fregatt med expositionsartiklar, jemte den nya turkiska legationen och flere högre turkiska embetsmän, hade stadsrådet beslutit att gifva en stor festmåltid åt turkiska sjöofficerarne och de förnäma passagerarne, såsom ett betyg af högaktning och tacksamhet för tärlicska natanoen för dot cskvydd och den