Aftonbladet – 29 april 1851, sida 2

a 2, AG VI Samma Iframgamg. Tryc5 ket och hela den yttre utstyrseln är i enligt het med tidens fordringar, Å — Tidningen för Skön konst oxh Litteratur, Zephyr, som utgifves i Götheborg, vin. ner hos publiken alltmer förtroende genom . goda och lättlästa artiklar. Bland annat träffar man i N:o 13 en uppsatts öfver theatern i Köpenhamn och Danska dramatiken i allmänhet, hvilken förtjenar desto mer uppmärksamhet, som den är hemtad från en tysk författare, och ur denna synpunkt snarare skulle kunna misstänkas för partiskhet mot än för den danska konsten, hvarföre ock berömmet öfver den sednare förekommer så mycket tro. värdigare. De loford förf. uttalar iöfver Heiberg, å ena sidan, och de allvarssamma på minnelser han, å den andra, gör vid tyska dramatiken under sednare tider, måste således åtminstone icke vara föranledde af nationalgeist. Vi tro svenska läsare kunna hemta både nöje och nytta af de betraktelser artikeln innehåller, och den anvisning den lemnar på möjligheten att komma till goda resultater ifven med en mindre utrustad theater; vi tilllåta oss derföre reproducera artikelln ur Zephyr, blott med några uteslutningar af mindre vigtiga ställen. utter en kort ingress, heter det: Den främling, som besöker nationalteatern (förut kongl. teatern) i Köpenhamn, blir säkerligen i första ögonblicket högst oangenämt öfverraskad. En smaklös, ändamälslöst bygd och inskränkt salong . emottager honom och erbjuder en ganska obeqväm sittplats. Lyx, prakt oeh alla den sinliga njutningens yttre attributer tyckas vara bannlysta derifrän; tillochmed belysningen är skral. Dessa betraktelser pätvingas honom ovilkorligen. Hans nästa tankar rikta sig på sjelfva representationen, af hvilken han nu väntar ganska litet. — Orkestern bereder sig att spela, och främlingen, hvilken hört talas om den gamle Schall under hvars ledning Köpenhamns kapell var ett af de förnämsta i Europa, är nyfiken att höra huru ouvertyren skall lyckas. Nu fattar hofkapellmästaren Gläser (en tysk och kompositör till operan Örnnästet etc.) battongen, gifver tecknet, orkesterns första toner ljuda och främlingen måste tillstå, att man äfven i en dälig lokal kan få höra god musik. Han blir gladare till sinnes och uppvecklar affisehen. — Vi antaga att en vaudeville och en balett skola gifvas — Den äldriga ridän går upp — scenen är rymlig och smakfullt dekorerad, representationen börjar. Detär en af dessa förträffliga pjeser, hvilka man förgäfves söker i Tyskland, med originaler, oändligt karakteristisk musik, pikant intrig och ett smakfullt språk. Fru Johanna Louise Heiberg, teaterdirektören, etatsrådet Heibergs maka, spelar älskarinna; hennes naivete, hennes oöfverträftliga mimik, fina nyyansering, korrekta och klangfulla diktion samt plastisska rörelser hänrycka åskådaren; han måste tillstä,, att han har framför sig en skådespelerska af första rangen; ja, att han utom Köpenhamn förgäfves i lustspelet skulle få söka en annan fru Heiberg. Och dock är hon ej i ständ att fördunkla sina medspelande. Phister står säsom komiker icke under Bouffe; hans fru är en mästerlig soubrette; Rosenkilde, hr och fru ITolst, fru Södring Nielsen (i hjelteroller) fru Nielsen (en tragisk konstnärinna af första rangen), hr Wiese (en vacker, ung man, som med sin aktniingsvärda jalang förenar en utomordentlig flit) o. fl. aandra äro hamn, hvilka stå ganska högt i skådespelarreverlden och hvilka på Köpenhamnska seenen framibragt en sädan ensemble, som man knappt träffar i : hela det öfriga Europa och som gör att enhvar af de: spelande synes äskådaren oöfverträfflig. Och just geenom ensemblen blir ett skådespel hvad det bör vara; författaren behöfver ej frukta, att total-intrycket, genom enskilda rollers förfuskning, skall gå förloradt, och publiken (den sakkunniga naturligtvis undantagen) bringas ej i den oangenäma ställningen att nödgas medföra hem en skef uppfattning så väl af pjesen, som af spelet). Tragedien står i Köpenhamn icke på samma höjd som lustspelet, ehuru den, i jemnförelse med tyska ;cenerna, intager en hög rang; personalen har under le sista decennierna lidit betydliga förluster på trasiska krafter. Dramat, särdeles det lyriska, repreenteras deremot mästerligt. Hvem har väl sett fru Teiberg såsom Jolanthe eller i detromantiska dranat såsom Preciosa, och kunnat glömma henne? — Men låtom oss återvända till representationen; ntreakten är förbi, den gamla ridån går äter upp eh balletten börjar. Den är, såsom nästan alla baletter, hvilka uppföras i Köpenhamn, komponerad af ofballettmästaren och riddaren Bournonrville, hvars rika opera icke öfverträffas af någon annan euroeisk ballett-kompositör. Napolis, Toreadoren, Rafaello, Bellman o. fl. andra arbeten skola öra hans namn odödligt. — Men operan? — — — Jet är visserligen sannt, att Köpenhamn icke har ågon, eller rättare sagdt en ganska bedröflig opera: tt sakförhällande, hvars grund man völ egentligen ör tillskrifra det ringa intresse danska publiken hyer för operan. På den s.k. hofteatern i Christiansorgs slott har under sednare ären ett gamska repektabelt operasällskap uppträdt, men blott genom tt enormt bidrag ur hofkassan (man talar om cirka 000 rdr rgs i veekan.) I Köpenhamn finnas, utom enskilda teatrar,, desstom två offentliga, nemligen i Cassino och wid Veerport. På dessa gifver teaterdirektören Lanjge med t talrikt, ganska skickligt sällskap, representationer. tom dessa finnas inom konungariket ännu tre privisierade trupper. Man måste erkänna, attdesa, så 1 genom sina prestationer, som genom hela sitt teende förvärfvat sig sina landsmäns allmäma aktng och välvilja. Säsom en slags märkvärdighet in anföras, att dessa äro kända för att vra do kraste betalare och sälunda ega god kredit. Deras Ikor äro oeksä, i synnerhet under sednare tiden, emnförligt bättre än deras tyska yrkesbröders; ty ras salarium varierar vanligen mellan 120 rdr rgs som minimum och 290 rdr rgs såsom maximum i Ånaden. Den danska skädespelarekonsten är temligen nära slägtad med den franska och alldeles skiljd från n tyska. Detta är så myeket märkvärdigare, som n danska nationaltypen ligger vida närmare den ska än den franska; grunderna härtill böra säles, enligt vär tanka, sökas i helt andra förhällann. Den danska teaterns äldsta period var den olbergska. Holberg hade bildat sig efter Moliere, h dennes inflytande på honom är omisskänneligt. et gafs äfven, som Rob. Prutz utvecklat, i Tyskland period då Holbergs arbeten spelade en hufvud1, likasom öfverhufvud, före den såkallade klassia tiden, den tyska teatern var en lärjunge af den nska. Den klassiska tiden i Tyskland och rägot nare den Oehlenschlägerska perioden i Damark mbragte i bäda länderna ett mera nationelt skäspel och framställningssätt. Kotzebue och kmsorförderfvade doek snart i Tyskland säväl stådelarne som publiken. Det är bekant huru alla sök att återställa ett nationelt tyskt skådespel srant, huru alla sträfvanden efter originalitet och utlrande af franska elementer förvandlat vår skådelarekonst till ett eländigt kulissgyekel, och huru atliga tyska teaterdirektionerna oupphörligt arbeta Den förträffliga ensemblen har hufvudsakligem sin rund i det fasta engagementet. Lönerna äro icke etydliga; en konstnär af första rangen och höjgsta nciennetet kan, med de säå kallade flitpenningawne, nappt hafva öfver 2500—3000 rbdr ärligen; men an erhåller pension och behöfrer under sin tjentetid ej hafva det ringaste bekymmer för gardeoben. Då en aktör eller aktris begagnar egna ostymer erhälles derför ersättning. Kapellmedemmarnes antal är 40; de fast anställda aktöreras 25; aktrisernas 15; balettpersonalen bestär af RR