Aftonbladet – 28 april 1851, sida 1

TVILLINGBRODREN. ) Så-3, herr doktorn är skarpsinnigare än jag trodde men ändå ken jeg, så profan jag år, lära dig något hvar på dm troligen icke tänker, eller vet du, att lifvers drön skynida: ? ... Han vände sig hastigt om; se der, fort for han, mellsn ljusea framstymtar en engel: anzigte hon har en hvit blomma i håret . . . och tveune af pur pur på kinderna . . . hon är värdinma der vid bordet .. under mitt tak .. . bland mina blommor; . .. jag tän ker nu såsem vore hon min hustru och jag henne man! ... Vet du väl hvad salighet för bjeriat en sådai drön innebär? . .. Jag går att verkliggöra den .. . och der — se på den bleka qvinnan derborts, som lutar hut vudet i hacden . . . jag bedriger mig ej, det är tårar henaes ögon ...den andra harden håller bon på sill sjuka hjerta. . . Doktor Stusrt, . . . du sjelf är blek son dödten . . . gå, aftorka dessa tårar, läk deua sjuka hjerta och rädda med detsamma dig sjelf ... Gå skynda dig till begges stöd, Ej om en stuad, noj nu på stunden: Ty god! och ondt och lif och göd Bero så ofta på sekundan.n Gå derföre svart , . . lifvets dröm är kort . . . hör du mig, Albert ?o En ovanlig kraft låg i klangen af dessa Waldheims ord, hans ögon skimrads: underbart och hela hans väsen hade någonting inisgande och storsartadt som Stuart a!drig förr bemärkt hos sin frände En ådel tanke, en varm känsla gifver ofta en glans af skönhet, äfven å din oansenligaste, den mest obetydliga figur. Albert befann sig åter ensam, han visste knsppast om han drömt eller om Waldheim verkligen talst till honom så oförtänkt orm haas bjertas djupaste hemlighet. Huru som helst var ingifvelsen god oeh han föresatte sig alt följa den. Supån var icke yppig, ty sällskapet var allt för väl utrustadt i andlig måtto, för stt behöfva äta upp tiden. ) Se A. B. Ja 79, 80, 82—85, 87, 88, 90 och 92.