Aftonbladet – 28 april 1851, sida 1

S:jerzorpas hörar, com brinnirde skurar, fråm polen R gerd2 nedsr och verlden försjänk i sia graf. Eviga hyddor, i UVrehot ör Iakor och ilar, Pp men uppia. Dericne vid sudharpors öjat 2ham episar med e gar och lärjuogen hyiler alölocsig hissta tid Josu förtroliga bröst, Hår tysipide musiken — i sjelfva förklsringsstunden, då barmonierna lik-om Sammanströmmads i en enda brönnpunkt — intryc:et lig segrande qvar, på (em gång ljuft ceh storariadl. Alia kände sig betagra, såssom vandrade de i soluppgången rmelen höga klifpor, brrusande floder eller vid rarden af de. ännu efter stormen succkande hafvet. IX. Midsommarsaftonen ver inne, klar, varm och vacker. Svl-n var i nedgirgen, men dagen derföre ej slut; ty midsommardagarne sofva ej, de endast blunda, cch slå genast ögonlocken upp igen, liksom de icke nändes somna ifrån all den prakt som jorden framdukat — så:om ett gladt barn icke kan somna if:åa sina leksaker. Aftoarodnaden bärger sitt gyllene bräm vid morgonrodnadins manteliåll och natten är endast ett lätt flor, som öfve dagens ljusa anlete fälles red på lek, för att nästan i sanma stund åter applyfteas. Det var en sidan skär, Jjuf, liffull, doftik, ålsklig afton, som Edel!bergarne anlände till sia vackra landtgård. De kommo litet tidisare än väctadt var, så att de sröna äreportsroe exe än u voro fullt färdiga; det oaktadt mot10g3s de ankommande med stoet jubel sf underh.fysrde och tjonstfolk, hvilka vil viss:e, att den goda tiden cch den glada kom med busbondea ut till fem på sommerbesök, Scenen var fuli af hf. Kattorna lekte i löfiuskorna på gården, :y-lorna foro fram och åter för att hemta aftonmåltliden till sica små, och klockringninsen, son förkunnade den inträdande högtiden, hördes från uärgränsande kyrka. Vallbjoneus lurar och beteshjordarnes skällor dristade att blanda sina enaldiga ljud med dem och foglarne sjöngo sina gammalmodiga visor, förmodligen desamma som på Johannes Döparens tid. Syrener och kaprifo!ier blar dade sitt doft med björklöfwets ångor och hela naturen giölde al lefnadsfullhet, frid och fröjd i varje nerv, hvarje åder,