Aftonbladet – 28 april 1851, sida 1

AROS OR FREE För grannlaga att spela en allt för mrkorad värdroli, d Selma åtagit sig värdicnans, h-li Waldheim sg blond gå esterna, glad art då och då :å utvexa en bviskning we henne. Efter maten spelade Wald:eim S Ima: älsklings styckea. Vä:lskter och välijud, skiast, löjea och kärleks drömmar, tro och tvekan, hopp ece3 fruktan bandades hå om hvaracdra, dröjde en stund, :ö de sig af och an, g im mede, lösta sig och försvunno såsom lätta skyer för qväl iens vind. Waidbeim spelade sina solsånger — utan ord — to nerna Iekte sylfidiskt mellan hana fisg:ar, ben kastade den ena topperlan efier den andia ut blard åhörarna, hva och en fick sin del af den rika skatten i konstnärns själ Det gick så fritt och elegant, och ändå så fint och ömt — dst vår som vandrade m:n om degen i en krön äng, mellan dansande kåillsprång, doftande b ommor, evittracdfoglar och fladdrende fjäriiar — alla kände sis hinförda. I fönsternischen bakom några cypresser soti Adelaide, tyst och sluten, liksom vi:le hon mede!st de lefvznde Ccypressjalusierna skydda sig mot musikens glada strålar, som biänd:de hennes sjuka sjil. Spela för 032, Alte:t, bad Waldheim, sed.n han suiat, sspela och sjung, du har en vacker röst, det vet jeg; gif oss litet allvar få mitt barnsli,a skämt! gör det, — tiliade han sakta — för hennes skull, som tycker om det allvarsamma.n Med denna sista vädjan till Stuarts riddsrlighet besegrade Waldheim den tvekan, som ban läste på sn frändes ansigte. Efter en lång blick mot de gröna cypressgardiBerna satte han sig till instrumantet, S varts talang var icke af det vanliga slaget, det visste Wadhsim mycket väl, och det ver derföre med serdeles bslåtenhet hin såg hoasowm intaga sin plats. Ho var utmårkt improvisatör, och behirdiade sitt ämre på en gå-g snillrikt och artistiekt. Dea som lyssnade till de.sa inspirationer, skulle svårligen i den mognade känsla, den djupa eld och den rika kraft som förrådde sig i dem, hafva igenkänt den fordne förvägne och ofta tanklöse ynglingen. Icke destomindre förrådde dessa tankebilder all ungdomens friskhet och fårgglans. Han var i dag af en Övanligt dyster sinnesart, men