). Vi tillstå uppriktigt att vi för vår del icke hysa en sådan farhåga; men det kan icke tinekas, att blott den omständigheten, att den! Ifinnes hos en betydande del bland dem, hvil-! kas samverkan erfordras för att gifva den! styrka och samfällighet åt allmänna tänkesättet, som fordras för reformens genomförande, kan utgöra ett hinder för alla bemödanden i 2 denna väg, hvilket kunde tvinga oss att ännu under flere riksdagar återbegynna samma fruktlösa arbete som hittills och dermed bortAa taga en dyrbar tid samt bortslösa fosterlandsvännernes ädlaste krafter, utan annan belöning än en måhända för hvarje gång tilltaIgande modlöshet, genom hvilken stor fara oikan uppstå för nationens framtid. Ty det I visar sig nog, att medan sträfvanderna till : frihet och utveckling sålunda den ena gången Yefter den andra misslyckas, försummar reakI tionen, med sin bättre organiserade disciplin joch sin kompakta sammanhållning, icke att begagna sig af omständigheterna, att småtningom starkare tillknyta de band, som för: svåra framskridandet, och underhålla ett mo raliskt aftyningstillstånd, hvilket icke mirt kes på höjderna, men ger sig tillkänna på samhällets djup uti ökad pauperism, vidgande af svalget emellan de olika klasserna, de re2 ligiösa i ningarnas nedfallande till en tom; voch själlös formalism och hela styrelsemachirneriets isolerande allt mer och mer ifrån fol.Iket, för hvars skull det dock ensamt bör vara till och hvars sanna fördelar det bör bevaka! med välviljans och menniskokärlekens anda! icke såsom herrskare, utan såsom vin och biträde. Allt detta utgör visserligen en redan så ofta! upprepad sanning, hvilken jemväl får en! ny bekräftelse af erfarenheten för hvarje ny, riksdag från representationen sjelf och det bedröfliga skådespel, som den fortgående splitt-! ringen mellan dess särskilda fördelningar vi-! Isar, de der likväl borde medverka till samma mål, att det säkert icke mera finnes någon med ren vilja och något förstånd, som ej inser, att det enda hoppet att komma ur detta. försjunkna tillstånd till något bättre, måste hvila på en allvarlig föresats hos alla framåtskridandets vänner, att komma från ord till! sak i representationsfrågan; eller, med andra ord, att tillvägabringa en fast och gemensam förening emellan alla nyanser af liberala re formvänner, emellan alla som hafva så myc,ket praktiskt sinne, att de önska, om möj-! ligt, ännu sjelfve få se ett resultat; en för-) ening, så beskaffad till sin moraliska kraft,. latt den icke lingre må kunna å motsidan! under ctt föraktligt hån afvisas med det ganska plausibla skälet, att så linge de liberala icke sjelfve äro ense om hvad de vilja, så. (behöfva de, som hafva makten i händerna, licke heller besvära sig med att fråga efter deras rop. I Af detta skäl är det af stor, ja oberäknelig; er ve i ; j 1 ( l vigt, att det liberala partiet icke låter den!c närvarande riksdagen gå spårlöst förbi för! representationsfrågans beredande. I Det är också icke mer än en skyldighet, , fastän våra egna åsigter alltid stått och ännu!c stå närmare till de rent demokratiska eller ra-!1 dikala principerna, att erkänna den uppriktig1 het i åsigter och bemödanden för det gemens samma målets vinnande, som ådagalagts af den fraktion, hvilken förut mera enträget be1 stridt allt anslutande till den egentliga demo-!c kratien, då den genom det här ofvan i kort-!c het omnämnda programmet gjort så betydande h I a u ;koncessioner, att intet tvifvel mera kan åter-!r stå, det ju riksförsamlingen, bildad efter ett! sådant förslag, skulle komma att utgöra ott! verkligt uttryck af allmänna täinkesättet hos!; den stora majoriteten bland dem, som hafva; något intresse för och begrepp om offentliga k lifvet. Men man kan dessutom serskildt icke h dölja för sig sjelf, om man icke på förhand föresatt sig att vara döf för allt annat än en förutfattad tanke, att ingen reform hos OSS Ly, på långliga tider kan äga framgång utan med-!r verkan af medelklassen, hvarmed vi mena hh k h hela den del bland allmänheten, som lefver af sin egen omtanka och arbete samt deraf Jemnar en andel i skatt till statens underhåll, n på samma gång som den i följd af uppfostran! d eller egen eftertanka förvärfvat en känsla för f det stora helas, samhällets fortgående Nf och!1: förädling såsom en sammanfattning af alla h enskildas, och ett sinne för medborgerlighetens b fordringar; äfvensom den talrika delen af tjen-!s stemannaklassen. o Mätte man väl besinna detta och icke glöm-!d ma, att vi befinna oss i en betydelsefull tid,t: då ett par år kunna föranleda stora omhvälf-!g. ningar 1 andra länder af Europa, och att stor!o våda kan vara å färde, om den elektriska stö-!fi ten deraf hitkommer, utan att vi beredt oss!f. någon afledare, Måtte man icke glömma hvad b som alltid utgjort vårt ögnamärke i den vigk tiga frågan, att det stora, det nödvändiga, det g betydelsefulla är att hafva ett förslag, som F förvissar oss om en verklig förbättring i det få närvarande, och att om blott detta vinnes, så n är det ej blott en oklokhet, det är illa handladt mot fosterlandet, att pedantiskt hålla hvar o och en på egna meningar. Pp sj — SVENSK BILDMARMOR. En ibland de underrättelser, som vid Vctenskapsakademiens årshögtid den 31 sistl. Mars företrädesvis!q väckte uppseende bland en mängd åhörare,! var nyheten om hr Erdmanns fynd af ett stort !z. lager bildmarmor i erige. Det nu utkomnale, ndaa KU a of oh Fe FTF TA oo er