Aftonbladet – 24 april 1851, sida 2

naturligtvis ej betrakta den omständigheten, att nationen, sedan den först förhöjt Kronprinsens anslag till fyra gånger hvad det förut varit, ochdertill 18,000 rdr årligen fordras till dess höga gemål, ytterligare äfven skall bestå de agrementer, som tillhöra den unga furstefamiljens bohag. Den opartiske betraktaren kan icke undgå att fästa sin uppmärksamhet dervid, att en så betydlig. -artighetsbetygelse å ständernas sida, så vida den ej helt enkelt är ett bevis på släpphändhet att bevilja allt som begäres, måste utgöra ett uttryck af förtroende och tillit till de förhoppningar som H. K. H. Kronprinsen kunnat väcka hos nationen i afseende på sitt deltagande i de allmänna ärenderna, och att detta anslag sålunda skulle utgöra hvad man kallar ett förtroendevotum. Men nu är det temligen allmänt kändt, att H. K. H. Kronprinsen under denna riksdag ganska öppet uti samtal både med riksdagsmän och andra tillkännagifvit sig hylla de konservativa åsigterna; att de konservativa majoriteternas chefer. och ledare stått i nära beröring med H, K. H., att han, under det regeringens representationsförslag ännu hvilade på ständernas bord, vid flera tillfällen yttrat sin önskan att detsamma ej måtte antagas; att H. -K. H. icke anses vara anhängare af sådana populära reformer i försvarsverket, som gå ut på att närmare införlifva försvarskrafterna med massan. af nationen i stället att isolera Kkrigsständet till en särskild kast; att H. K. H. såsom universiteternas kansler remitterat till konsistoriernas utlåtande ett projekt om förändring i de akademiska konstitutionerna som har en så absolutistisk smak; att det föranledt starka invändningar och protester till och med från de annars så säfliga professorerne, — och så vidare. Det är troligt nog, att representanterne af borgareoch bondestånden, då de skola bestämma sina vota angående det ifrågavarande anslaget, komma att taga i betraktande, huruvida den politiska tendens, som ligger i det nyss anförda, mer eller mindre utgör deras egen. Ätminstone är det en ganska logisk tanka, att H. K. H. Kronprinsen, om anslaet bifalles, äfven kan tro sig deri se etttecken till bifall från ständernas sida åt den tendens han visat sig hylla. i GSammandraov af de inom de särskilda