Aftonbladet – 23 april 1851, sida 2

t oDu kan aldrig tro hvad jag gret och sörjde när Lo renzo dog... Du kände ju honom, Fräulein?a frågade hor och drog lekande fingerborgen af Adelaides finger, oct fortfor, utan att vänta svar: Ålbert var helt visst sjuk den der tiden, ty han var så blek, så blek... Jag försäkrar dig, att när ban var sorgklädd och kom in till mig för att hemta mig till begrafningen, var jag icke rätt säker på om det var den lefvande eller döde, och hvilken af dem vi skulle begrafva, om icke tilläfventyrs begge två. De sade i Tyskland, att Lorenzo blifvit kär här i Sverige oeh att han rest ut för att glömma sin kärlek — snarare var det Albert; ty han såg ut precis som Hamlet och sådana der herrar, som fria på teatren och få korgenl Adelaide såg stiliatigande på den unga berätterskan; derefter frågade hon hastigt: Tycker du att din bror är mindre blek, mindre sorgsen nu? Det kommer an på, det! Han är sorgsen på ett annat sätt nu — nu liknar han mera Romeo än Hamlet... men det försäkrar jag dig, Fräulein, att om jag visste hvem det är som gifvit min ena tvillingbror korgen, så tror j2g visst att jag gick till henne genast och bannade upp henne.n Hvad skulle du säga henne då? Jag skulle fråga henne hvad i den gode Gudens namn bon tänkte på, som gjorde min bror en sådan bjertesorg.s eDu kan inte veta om det inie var din bror som gjorde enne bjertesorg, Fräulein Stuarts Jo, 2 det vet jag bestämdt; ingen af bröderna var Ear oprepade Adelaide eftertänksamt för sig sjelf, edan den ung. flickan lemnat sin plats vid hennes fötvrepade ordet ännu en gång, liksom för er, och hon up,?FeP Bang, tt riktigt öfverväga dessz betydelse; derefter återtog bon, ned en skakning på bufvudet, långsamt sitt arbete, som on under bela denna seR försummat. . Men hvad in Gottes Namen ska vi roa css med essa dagar, innan vi fara åt Jandet?, frågade den yra Evely. Kan inte du hitta på någonting, Obrist, du som r äldst af oss alia och som dessutom rest öfver hela jorens ring!