mu ver hon behjelplig med att sy, hoplägga klläder och apper efter systrens förordnande och under hemnes öfvernseende. Silva hade samlat tillhopa sina oundgängligaste dyrnrheter, förseit sig med proviant för dufvor och kanarieoglar samt med pepparkakor för torparebarnen, och böll nu på att sätta flor på dockbattarna, emedan iwlt 2nnat var undangjordt och de andra paketterna redan legat färdiga minst 8 dagar. Clas bade skaffat sig en lingref och liverse metkrokar samt gick nu och svängde med en lång slansstång, till stor fara för alla effekter af skörare be;kaffenbet, som voro uppstapplade rundt omkring, likasom le tvenne gråpappersstrutar ban bar under hvardera 2rmen, voro ganska vådliga för Edelfors hökars och skators semoch vägafrid, såsom innehållande ammunition af krut och hagel. Vid ena fönstret i salen, bvilken var utsedd till lastageplatsa för de saker som skulle transporteras ut, satt doktor Stuart och på hans knä den täcka permitterade Emely Siuart, glad sota en spelande lärka, som suppit ur buren, och fick sväfva fri bland vårskyarna öfver de ljusgröna fälten och knoppande träden. Hon höll båda sina armar om brodrens hals, tryckte kyss vid kyss, en hel krans kring hans hufvud, gret och skrattade på en gång. Doktor Stuart syntes dela hennes b:rnsliga fröjd: smekte benne tillbaka på kind och skuldra och lekte med bennes hår. Adelaide, som salt ett stycke ifrån, upphörde med sitt arbete cch lyssnade med ett det finsste uttryck af nöje till de båda syskonens hviskningar och log hjertligt åt deras ömbe:sbetygelser. Vi skola icke skiljas mer, Albert,, snyftade den unga Mlekan och tryckte brodrens hufvud häftigt mot sitt bröst, liksom hon fruktade att förlora äfven honom. Jag har ingen mer än dig qvar... fader, moder och Lorenzo... alla äro de borta, jag har ingen mer än dig!... cch du, Albert, du har ingen mer än mig i verlden ..., Adelaide spratt till vid dessa ord och fäste oroligt sina ögon på Stuart. Du skell väl gifta dig srart Albert, du, som andra herrar ... låt mig se... du är ju 36 år... det står på