Aftonbladet – 23 april 1851, sida 1

Husch Kalel För att skarfva de stre-ek Som på däcket grasterade När stormasten rök af n : Hör du Kalle, det blir ingenting af med det andra! En sådan surfver som du ä vill ingen schsngtil flicka a; du kaa ju inte sköta dig, u!sn dränker hela din väl ärd... Tänk, Kalle kar Både kopp och kar ...n Jo du har, dul Fläsk uppå gälle...n Jo, dä ä eit rart visthus, ditt, Kalle!s skrattada Karin. Granxrens doter vår Gifte sig i år, Arm som en myra; Nu har hon ko, Nu har hon so, Gårdarna fyra. Så långt kommer aldrig den som gifter sig med dig då ä blanksikert... och inte väntar jag pYto Kalle vred på hufvudet på ett visst tillgjordt sätt, som skulle föreställa frustimmersaktigt, och sjöng i en gäll diskant: Kom Kalle då, Mej ska du få; Hvar har du ringen?s Nej, inte om du rådde om hela Edelfors egendom, ville någon schangtil... Kaile fortfor i samma gälla ton: Hör nu för sann, Blif du min man, Säg det för ingen ... Nu blef Karin så inneriigen förtretsd öfrer det eviga sjungandet och ulfvandet, att hon gick ut och slog igev dörren efter sig. Ack högaste himmel, ack fallande jord, Det passar en yngling, en yngling så go3 sjöng Kalle, men afbröt sig tvärt: Det ska bli ett sjurungande kalas i herregården till midsommar, kan j tro, nämndeman, för mamsell Adelå ska förlofvas med den tyska doktorn, som botat henne.