Aftonbladet – 23 april 1851, sida 1

TVILLINGBRODREN. ) Usch, hvad vi ska dansa i midsommar på hberregården, du Karin! sade Kalle munte:t, och fortfor med ssmma anspråkslösa accompagnemang: Förr ska sjöar och strard Blifva torre som sand, Än jag öfvergifver lilla — oSupen min! föll Karin in. sUsch ja, supen först och lilla Karin sen ja; ära den man ära börla Du ä en tråker, Kallels sade Karin misstyat, det fins ingen gosse på hela skjutsen så supiger som du... jag vill inte ge två torra enbär för en tåckenlo Kalle lät sig icke kekomma, har, utan sjöng med hög röst i det han lade sin stora näfve på sin axel, der han förmodligen trodde bjertat hade sitt tillhåll: Äke du mi lilla ros Liksom du va i fjor, Dä försäkrar jag dej ...o Jag dansar inte med dig på bherregåirdens, försäkrade Karin, med den trovärdigsste min i verlden da kan du stö dig på; en ticken surfver, som inte bar en ärliger rock att hänga på sig... Mias du Kalie när de stulo mössan af hufvet på dig... då glömmer inte jag, du! Aldrig jag lörglömmer sista midsommardag: Sjömännerna på flåtan de kastas liksom jag: Af och ann... pJe:rsta mej! om du ändå ville tiga, Kalle, ett grand!: sade Karin ond. Af och ann Man och man Skeppet vaggar af och ann Böljorna de bröte takelet... Faar! kan j inte be Kalle tiga! Han skriker värre är ulfvarme i Wårby skog.: Matrosera de sprang, Upp och ned med de re-ep.n ) Se A. B. J4 79, 80, 82—0385, 87, 83 och 90.