Aftonbladet – 22 april 1851, sida 3

varit osåldt då elden utbröt. Flera personer intygade att vagnmakaren Wahlström varit hätsk på egaren till egendomen, hr fabrikör Lundgren, och till och med trat: bJag skall på sjelfva Påskafton sparka upp ans dörr och slå ut ögonen på honom! Garfverigesällen Lundberg förklarade, att hustru Wahlström omöjligen från sin bostad kunnat observera eldens utbrott, ehuru hon varit den som först gifvit sädant illkänna. Hustru W., tillspord att förklara det yttrande hon erkänt sig hafva fällt, nemligen att det skulle bli värre än, pästod att det härrört sig deraf, att hr Lundgren slagit henne och hon fruktade vidare misshandling, hvilken uppgift hr Lundgren påstod vara en ren dikt, helst, såsom han yttrade sig, han ännu aldrig nedlätit sig att slå en qvinna. Målet förekommer äter i morgon, till hvilken tid drängen Nilsson, som haft nycklarne om hand till den lägenhet från hvilken eld först blef synlig, skulle inkallas. — Sistl. lördag upphemtades frän häktet till poliskammaren den för sina djerfva kommerser i bodarne illa beryktade qvinspersonen Kejssner. Hon hade erhållit föreläggande att i häktet skaffa sig försvar, hvilket lyckats henne till den grad att hon nu inför hr understäthållaren presenterade sin nye fästman med hvilken hon i häktet formerat bekantskap. Fästmannen, en ung vacker gosse, snyggt klädd, presenterade sig också mycket riktigt och förklarade att han vore beredvillig att taga dygdädla jungfru Keissner till sin äkta maka. Samtlige närvarande poliskonstaplarne trädde nu fram till det tillämnade äkta paret och togo den giftaslystne ynglingen i närmare betraktande, då det upplystes attdet:! var sjelfva fångknekten Lindqvist å stadshuset som utgifvit sig för att vara jernbärare. Kejssner blef nu flat, men hemtade sig dock snart och utropade: det är skam att alla vilja kränka en ungdom. Understäthällaren afslog alltså den tillämnade föreningen och rädde deremot Lindqvist att söka glömma sin kärlek, samt begifva sig hem för att sköta sin tjenst. Kejssner som troligen haft allvar med giftermälet begärde nu att hennes fader som är kakelugnsmakare-arbetare mätte tillåtas gifva henne försvar, på det hon kunde komma å fri fot och få sin ljufva och fasta önskan uppfylld. Äfven denna begäran afslogs, emedan hennes far äfven varit tilltalad att hafva dolt gods som hans kära dotter, utstyrd på det elegantaste sätt, tillskansat sig uti bodarne. Kejssner affördes nu åter till häktet, men väsnades och brummade förfärligt under utrop: när alla spotta på en sten ska den väl bli vät, och kommer säkerligen att snart äter förpassas till korrektionshuset. — Mängelskan Gungberg, hvilken sistl. höst, under en batalj som levererades ä Roslagstullsgatan emellan samtlige af distriktets mängelskor, slog en sin yrkessyster i ansigtet med en lefvande gris, och derföre dömdes att böta 17 rdr 16 sk. banko, var sistl. lördag upphemtad i poliskammaren för att erlägga böterne; men då hon hade haft anständ allt Isedan November månad och nu endast hade en del laf bötesbeloppet att erlägga, så blef hon insatt i häkte för att med undergäende af 14 dygns vattenoch brödstraff försona sitt fel. — I Skänska Posten berättas, att en piga, som redan en gäng varit straffad för försök till barnamord, men genom fängvärdssällskapets i Christianstad föranstaltande efter utstått straff erhöll tjenst i ett borgerligt hus derstädes, ieke endast sedan blifvit öfverbevisad om ett derefter gjordt barnamord, utan nu bekändt ett tredje för längre tid sedan begänget: dylikt mord ä ett barn, som hon förvarat i sin kista. Såsom upplysande om denna qvinna mä anföras, att hon, under den tid hon förra gången i cellen var föremäl för besök af en fangvärdssällskapsmedlem, föregaf hon sig mycket besvärad i sitt samvete öfver en mindre stöld, den hon under sin bosättning ålandet begätt, och menade sig cj få ro, förr än den stulna egendomen vore egarne äterställd. Derom föranstaltades ock, ehuru egarne tillkännagäfvo sig hafva nog ersättning i den af henne visade änger öfver sin brottslighet. Det stulna var värderadt till 2 rdr bko. Under det hennes samvete besvärades af denna stöld, besvärades det icke af minnet utaf det döda barn, som ännu låg förvaradt i hennes kista, icke heller, var det samvetet nog vaket, för att afhälla henne! från att snart derefter i samma kista förvara ännu ett barn, som hon beröfvat lifvet. Halmstad den 16 April. Förliden söndags afton! tilldrog sig härstädes en händelse af ganska ohygglig! beskaftenhet. Landtbrukaren hr H. Wallmark, som besökt en af sina slägtingar här i staden, och vid; pass kl. 11 på aftonen gick derifrån, blef, under det! han bultade på porten till sitt logis, utan minsta anledning öfverfallen af 3:ne banditer, hvilka med dragna knifvar tillfogade honom flera djupa skäror i! ansigtet, så att blodet strömmade, och dessutom ett slag i hufvudet af en sten. Lyckligtvis blefvo väldsverkarne -arbetskarlen Johannes Jakobsson och drängen Magnus Nilsson här i staden, samt drängen Anders Olsson från Mickedahl — af tillstädeskommande personer gripne så att säga på bar gerning, hvadan, då målet förekommer vid vederbörlig domstol, vittnen icke lära komma att saknas; och är säledes anledning förmoda, att de som utöfvat nämnde nidingsdåd, denna gången icke undslippa för så godt köp, som de möjligen inbillat sig. (H.-P.) — I lördags lästes bland de i Aftonbladet införda annonserna, att ett flygblad såsom i gär på morgnnen skulle utkomma, försedt med träsnitt, och med titeln: Folkets Röst till Herr Franz, samt utdelas på, samma ställen som Söndagsbladet. Den nyfikenhet en sädan annons i närvarande ögonblick kunde väcka emotsvarades emedlertid ingalunda af flygbladets innehäll, ty detta är hufvudsakligen en smutsprodukt, som icke kan intressera nägon tänkande eller bildad person bland publiken. Den mot hvilken skriften är riktad skall kanhända till och med icke tycka illa om, att salunda hafva blifvit utsatt för samma missbruk af tryckfriheten och öfverskridande af dess tillåtna område, för hvilket han förut sjelf blifvit så ryktbar. — I gär afton, dä jernbäraren Mickelsson var sys selsatt att dragga vid Munkbron efter en i sjön tappad vattenhink, päträffades liket af en qvinsperson, hvilken hade i den ena handen, som var härdt tillsluten, 2:ne kopparslantar. Af de pähafda kläderna, som bestodo i kjortel och kofta af rutigt bomullstyg, syntes att liket legat en längre tid i sjön. Det affördes till bärhuset vid rädstugan, och hvem denna qvinna i lifstiden varit är ännu okändt. LANDSORTS-NYHETER, Upsala den 19 April. Med anledning af en från Lund hitkommen inbjudning till Upsala studentkär, att bivista invigningen af den nya universitetsbyggnaden, lärer vid hällen allmän sammankomst beslutats att wutvälia trenna renresentanter.. hvilka