Aftonbladet – 22 april 1851, sida 2

— Vi hafva att anmäla en ny dram, Sera phine de la Faille, eller Död och Lif, somi gå gafs för andra gången på Kongl. teatern. De är ett rätt underhållande stycke, och som ha åtskilliga momenter af hög och vacker effekt Som det går under den, genom flera förut på svenska scenen från franskan öfverflyttade arbeten fördelaktigt bekanta författarefirman Anicet Bourgeois och Gustave Lcemoine, kunna våra flitigare spektakelgängare något så nl imaginera sig arten af detnöje styckets åskådande skänker; hvilket ej skall hindra dem att bli öfverraskade af några af situationerna och det utmärkt sköna sceneriet i andra akten. Handlingen rör sig kring ett kärleksförhållande mellan M. Victor de Garran-Sundberg och m:lle Seraphine de la Faille-Jacobson, som blifvit brutet genom denna sednares af barnsliga bevekelsegrunder, nemligen för sin fars skull ingångna giftermål med en grefve de Montgeron-Dahlqvist, hvilket i sin ordning upplöses af döden — men blott en skendöd, ur hvilken Seraphine uppvaknar vid sin älskares kyssar. Man finner nu rätt och billigt att hon är död för den som begrof henne lefvande; hon är det så mycket hellre, som hennes ovärdige make i sjelfva verket hade försökt att medelst gift afdagataga henne, för att kunna knyta en ny lysande förbindelse, sedan han förstört den förmögenhet han i sitt gifte med Seraphine erhållit. Huru denna plan, jemte en politisk. som går ut på att störta kardinal Richelieu, utvecklar sig, är för vidlyftigt att här omorda; att intrigören med en sådan motståndare som den sistnämnde skall komma till korta, låter sig lätt förutses. Här uppträder således kardinal Richelicu; Maria af Medicis samt chevaliererna de Bassompierre och de BSoissons visa sig äfven. Man är dock icke så lycklig att få göra dessa utmärkta personers närmare bekantskap; någon tillstymmelse till karaktersskildring finnes nemligen icke uti förevarande stycke. Men man får taga det som det är; och det är, som sagdt, ganska underhållande. Gårdagsrepresentationen applåderades mycket. Hr Almlöf (kardinalen) blef inropad, och delade ädelmodigt aftonens pris med hr Hedin (en af kardinalens tjensteandar), samt hr Sundberg och m:ll Jacobson; men det förhatliga i hr Dahlvists roll återföll, som ofta är fallet, på skåespelaren.