Den fjortonåriga Dybeckska arfstvisten. (Slut från thorsdagsbl.) I f åga om fastighetens värda hafva mina princloaler åberopat tydliga innehåilet af förlagskontraktets 135 S, der det heter, aut hela egendomen står till boks för Tjugustt tusen rdr specie bko, eller, för den ena hälften som Christian Dybeck var berättiad att köpa, till Tio tusen femhundra rdr sgpecie ko, hvartill, på sätt orden lyda, pkommer att lägges thet som ifrån denna deg än ytterligare varder egendomen påkostadt, antiogen uti ytterligare tillbyggnad, elier för att sätta de nuvsrande b:ggna,der i färdigt ståndv. För en hvar bör det utan tvifvel vara påtsgligt, att ett siort sockerbruk jemte ett särskildt tvåvånings stenhus och en större tomt invid Brunkebergstorg ej kunna anses vara efter sitt värde betalte med 27,100 rdr bko. A!t tvista härom mrd vederparterne torde dock vara så mycket mera öfverflödigt, som det är lemnadt åt deras eget val stt återställa egendomen ia natura, derest de föredraga detta framför utgifvandet af den alternativt fordrade ersättningen. Hvad den lösa egendomens värde beträff:r, har f. d. bokhållsren å Dybeckska sockerbruket, Johan Westin, på aflagd vittnesed inför domstol intygat, stt Vrik Djbects förmögenhet år 4830, enligt hvad räkenskaperne utvisade, uppgått till mer än 300,000 rdr bka, hvaraf således följer att, sedan sen fasta egendomens värda med 856,000 rår afdragits, den lösa egendomens värde utgjorde minst 244,000 rdr bko. I snledaing häraf bafva mina principaler den 4 Dec. 4847 hos Hofrätten framställt det uti den underd. deduktionen åberopade yrkande att vederparterne måne förpligtas dels att till mine priccipaler genast återlemna den lösa egendomens kapitalvärde till det belopp, som det enligt räkenskapernas innabåll utgjorde den 5 Juni 1830, jemte fem procents sänta derå ifrån sistnämnde dag, dels ock att till upplysoings vinnande om detta förhållande, inom en månad till mine principaler utiemna samtlige till Erik Dybecks sockerbruk börande råkenskeper vid äfventyr att, genom underlåtenheten deraf, anses hafva medgifvit, att värdet af ifrågavarande lösa egendom berörde dag, i enlighet med Westins edeliga intyg, uppgått till minst 244.000 rår bko. Nu hafva vederparterne, för att visa öfverdrilten uti mine principslera beräkningar af den lösa egendomens värde och otiliförlitligheten af vittnet Westing utsago derom, vid den und. contradeduktionen bifogat ett inventeringsinstrument för den 34 Dec. 1829, som skulle utvisa, aft den Erik Dybeck tilihörande lösa egendom, hvartill Christian Dybeck gecom köpekontraktet ville blifva ezare, i värde uppgått endast till 140,279 rdr 43 sk. 4 rst. bko. Då det af sjelfva böckerna bäst kommer att viss sig, buruvida mina priocipaler beräknat den löss sgendomens värda för högt, och i hvad mån vittne: Westins intyg derom kan grunda sig på något misstag, har jag ansett berörde inventeringsinstrumet för dat närvarande å min sida endest föranleda til den arvmärkning, att de till lösa egendomen hörande och uti lifräntekontraktet omnämnde okopparkäril formar, krukor, samt ell annan redskap som til verkets drifvarde erfordras, icke finnas uti iaventeringsiestrumentet upptegne. Emellertid var detta invenoteriogsinstruments fram. lemnande för mine principaler och mig särdeles väl kommet; ty härigenom bar saken kommit påalde: les klar fot, åtminstone så vidt den törer de 140 275 fdr 43 ek. 4 rst. bko, hvartill vederparterne nu sjelfve erkänt Erix Dybecks lösa egendom hafva i värd: uppgått. Då nu, om värdet i rundt tal beräknas endast til 440,000 rdr bko, sex procents ränta derå, med jakt lragande af behörigt bevillningsafdrag, skulle hafv: uppgått till 7980 rdr banko örligen, men den a s Christian Dybeck uti köpeafhandlingen åt Erik Dy beck utfästa lifstidsränta utgjorde endast 7200 rd och således var vida mindre än lsglig ränta å egen dorhens kepitalvärde, så vissr elg häref att vlikorel uti denna köpeafhandling voro ef den högst märk värdiga beskaffenhot att köpeskillingen i sjelfva ver ket var mindre än noll. Månne icke detta förhållande ensamt eckulle vari tillfyllestgörande för att ådagelägga att Erik Dybeck (hvilken redan då var 63 år gammal) derest he verkligen hade skrifvit sitt namn under denna kö peafhendling, icke vetat hvad han gjorde, eller för stått betydelsen och vigten af sin handling, särde tes då härvid i betraktande teges att Erix Dybeci på sätt förut nämndt är, medan han änru varibe sittalng ef sitt förstånds rätta bruk, inför domstc lförklarat sin yttersta vilja vara att all hans båd dasta och lösa egendom skulle tillfalla bans söne och deras moder utan minsta intrång eller klan Ader af hans slägtingar. Jemte det jag nu, på grund af vederparterne eleget erkännande att värdet af den Erik Dybeck til RR vo AM