Aftonbladet – 18 april 1851, sida 2

VIL Låt mig se nu... hvar var det du sig på klockar sist, du Kalle ? Just jemt i Krona backe, som jag vill sägs, midt fö den stora kåltäppa., xDå hade du henne säkert ? J2, äfter som jag såg påna, så hade jag vällan då. Vid hvad tid var det?a Tio, just jemt; för dä klämtade i stan., Tutade, menar du, ty det var på qvällen. xJa, dä ä däsamma.n Fassen heller; hade det inte varit på qvällen, så hade du inte mistat klockan, begriper du. xJ2, nog begriper jag då, alltid. Detia förnumstiga samtal fördes emellan nämndemannen i Wreta och vår bekazte Skjutskalle, i den förres stuga, Nämndemannen satt på en t äsoffa framför bordet och höll fem krokiga fiogrer kring en skrifpenna, Kalle satt med ryggen mot bordet eit stycke längre bort på samma seffa. Kalle såg bedröfvad ech modstulen ut, lika mycket efter gårdagens rus som af sorg deröfver att han af en lösdrifvare, med hvilken han sällskapst på iterresan från staden, blifvit bestulen på sitt ur, efter hvilket nämndemannen nu skulle utfärda lysning. Mällan Krona-bake och Fiija bårtbåmit ett sölverfickurr utaf L. L. gjort med messingskoja och nökel samt bojstamarke, nämmeligep, att en bit uti tafla är insatt mällan klåcka I och 10 förmiddagen på tafla om någon tilrätaskafor nimnde sölverfick-urr med kaja och nökellåvas häderlig vädergällning då dätszma inlämnas i bondkvatteret å söder Hornsgattan, ätterfrågas fru Lorbarg, Titulus, SOM sagt., Nu ä dv ristigt, försäkrade nämndemannen, och om inte alla gasla märken slå felt, så får du väl aldrig mera si din klocka.n Med en viss vördnad för den ädla skrifkonsten, hvilken han hade att tacka för detta ovärderliga opus, emottog Kalle papperet för att befordra det till vederbörande idningsbyrå. Men hvem skall bjelpa dig att få det tryckt, Ealle?, rågade hans sekreterare omtänksamt,