Aftonbladet – 18 april 1851, sida 2

AN men skole nästa gång meddela detsamma. — Vi hafva på de sista 14 dagarna af grannlagenhet icke velat upptaga publikens uppmärtsamhet med några genmälen på den fort sittning af lI5gner och smådelser emot Af tonbladets förläggare, hvari br Franz Sjöberg sökt den egeat!iga källan till afsättning för de trenre ssta numrerna af sin ti Fo kets Röst. Deremot har en ytterligare stämsing i dag blifvit uttagen å ansvarige utgifvaren af nämnde tidsiog att stå till arsvar en ligt 3 I 11 och 12 momenterna af tryckfr betslagen för hvardera af dessa trenne sist. nvumror serskildt. Det synes för öfrigt förklarligt nog att er person sådan som hr Franz Sjöberg, då han ef ser att under en lång tid opåtelt hafva fån söka sig en viss betydenhet genom anfall på Aftonbladet, troligen blef på ewt obehagligt sär öfverraskad af att bliva dragen för rätia för de ytterst gemena och om ett ergt uppså vittnande angrepp som gjordes i tidningen Foi kets Röst för den 22 och 29 Mars, samt därföre nu skall gripa till både likt och olikt, i tank: att dermed söka om möjligt på förhand ned smutsa sin vederpart, och detjså mycket hellre, som djerfva utfall, beledsagade af plumpa trä snitier, utan tvifvel skaffa afsättming bland e: viss klass af lisare bland hvilka måbända på köpet en och annan hör till dem som ännv tro på allt hvad som står tryckt. Men hvad man deremot kan förundra sig öfver är, att br Sjöberg kan vara nog samvetslöst Ihkgilig för sin arsvarige utgifvares välfård, ati blottställa dea sisträmnde på sätt nu sker, enär det vill synas påtagligt att den sednart icke har begrepp om de följder, som hr Sjöbergs framfar: slutligen måste medföra. Vi skole ej trötta läsaren nu, mer än förut. med långa utdrag ur Franz-röstens pöbelanfall, utan nämna blott i förbigående, att dessa fort farande hvällva sig kring dikter och sqvaller angående den förmenta obarmhertiga behandlingen mot arbetspersonalen vid sidenfabriken å Barnängen. För Stockholmspubliken är det redan bekant, att denna ohemula beskylining blifvit vederlagd genom en af 43 personer vid nämnde fabrik gjord förklaring inför notarius publicus, och hvilka tillkännagåfvo, att arbetslönerna vid den fabriken, efter arbetenas beskaffenhet, äro lika som vid de större fabrikerna; att dessa arbetslöner alltid ordentligt blifvit utbetalta; att hr Hjerta icke sjelf har befattnipg med fabrikens skötsel, arbetspersonalens antagande och aftalen med densamma eller aflöninger, men likväl, då tvist någon gång ägt rum om betalning för ett eller anna! arbete eller för särskilda göromål, ofta medla till arbetarnes fördel och aldrig bemöttdem annat än med vänlighet och välvilja. Vid afgifvandet af denna förklaring tillsades alla, som trodde sig hafva någon anmärkning att framställs, att icke underteckna, på det dessa anmärkningar sedan serskildt måtte få undersökas. Resultatet häraf var, att 8 afhöllo sig, och påföljande lördag, då dessas reklamationer framställdes i ojäfvige vittnens närvaro och) dervid gingo tillbaka så långt som till den 1 Mars 1850, samt allt, med undantag af ett par misstag som upplystes af motboken, Levil!jades, befanns summan af dessa reklamationer från mer än ett år tillbaka uppgå till icke fullt 20 rdr riksgälds, hvarvid bör observeras, att aldrig förut anspråk derå blf vit väckt hos hr Hjerta sjelf. Det vore intressant att veta, huruvida någon fabrik i verlden finnes med en personal af öiver GO till antalet, när äldre och yngre inberäknas, der icke likartade förhållanden äga rum. Emellertid har Folkrösten i dag nya artiga saker ait uppduka, såsom att arbetet vid de mekaniska vafstolarne (der nemligen väfverskan ej har något annat göromål än att se efter välven och silket, emedan väfstoien arbetar sjelf) skall vara så ansträngande blott i följd af ståendet, att pefter ett par år uGftast obotliga sjukdomar deraf blifva en följd för qvinnorn2, i underlifvet och könsdelarne!! Detta ger anledving att tro, att de arbetande skulle stå fastspikade på samma piats, då de likväl i och för trådarnes lagning nästan någon gång i hvarje minut måste förflytta sig tili andra sidan af våistolen. Vi anföra detta blott såsom eitj bevis på försåtligheten i angriparens insinuationer, likasom en: annan dikt, att en väfverska en dag skall hafva svimmat i följd af det ansträngande arbetet, och att 4 skillingar blifvit afdragna på hennes lön för dagen af denna orsak!! JL — — Ifrån och med nästa nummer komma de för Aftomhladet nu hasacnada otilar att thy.