Aftonbladet – 18 april 1851, sida 1

———---.ÖV.A-z.— — — — —— Nästa bref från mig skall förkunna dig mitt slutliga öde. Antingen skall jag återvinna detta bjerta för tid och eviget, eller ock skall milt eget upphöra att slå! Alltså, och ill dess farväl, dyre vän! Skrif snart och trösta och råd, samt framför allt bed för dia vän LORENZO STUART. VI. Det var en vacker vårdag. Solen spelade in genom de öga, klara fönstren i salongen hos kommendörkaptenen Edelbergs. Adelwide satt i en karmstol och hennes vackra händer hvilade nu icke sorglöst i hennes knä; de voro sysselsatta med att binda en krans af snödroppar, som skulie pryda Selmas hatt. Doktor Stuart satt på något afståad och läste högt ur ett peem af Runeberg. Han fällde red banden med boken och betraktade Adelaide, hur behändigt hoa fästade blomma efter bomma och hur kransen växte mer och mer. De täcka blomklockorna kysste afundsfrilt hennes fica, hvita fingrar cch smögo lydigt tätt intill bvarandra. Hvad ni är smakfull och hvad allt blir vackert som ni vidrör ...w Adelaide såg upp. slcke allt, sade hon bastigt och liksom af våda föllde hon kransen. Jo alit, allt! sade Stuart, i det han böjde gig ned, upptog och räckte henne kransen, likväl icke utan att först obemärkt och varsamt hafva tryckt den till silt bröst. Sjelfva det fula måste bli vackert cm ni vill det... Den som fått en sådan makt borde vara mån om att utöiva den... borde upplåta sia rikedom för andra, försköna och förädia dem och icke sluta sig inne såsom perlmusslan .. 2 Står det der allt bland Fåndrik Ståhls sägner?a frågade Adelside med en blek och ea ton, som skulle vara likgiltiga. Stuart upptog åter boken och började läsa som förut. Ju längre han läste, dess mera intagen blef han; hans röst, allt fylligare och starkare, förrådde hur djupt hans bjerta rördes. Hans föredrag bief slutligen så varmt, så hänfö