Aftonbladet – 18 april 1851, sida 1

har småningom, fastän endast långsamt och med flera åter(all gifvit vika och lemnat rum för en större rörlighet i sinnet, oro och hbäftighet, hvilket tillstånd är mindre betänkligt än det förra halfdöda. Hvad denn: underbara flicka egentligen tror eller anar om mig i djupet af sitt hjerta är mig ännu en hemlighet. Kärlekens instinkt är så på en gång fia och stark, serdeles hos qvinnan, att jag icke med full tillförsigt kan döma om hon tiiläfventyrs anar eller drömmer om Lorerzo, då bon talar till Albert. Hon nämner aldrig detia sedaare pampn, och jag har stundom ertappat eit underbart leende på hennes läppar, då någon annan nämner mig så. Emellertid har hon aldrig talat vid mig om Lorenzo, och jag har af lätt begripliga skäl scke heller bragt detta ärne å bane. Ack! ett helt hf af kärlek och ö.n omvirdnad är icke sjilråckligt att försona dessa årena lidanden. Ej en gång mitt varmaste bjertblod skulle jag spara om jag dermed kunde köpa henne frid, eliter komma henne att glömma det förflutna... och bur skön hon är i sin sorg! skönare än någonsin i sin glädje. Ibland rodna liljerna på hennes kind och andedrägten smyger snabbare öfver hennes fina läppar vid mitt inträde. Om hennes blickar falla på mig i obevak:de sunder då ser jag bur en glsd aniog böjer glansen i dem och hur hon gmedvetet, hastigt förer handen till bjertat! Hvad känner, hvad tänker bon då? O, hvad ville jag 2j gifva för att få visshet bärom! Hvilken sällsam belägenhet! fbland nästan förskräckes jag öfver dessa tankar: om hon skulle hafva glömt Lorenzo för Albert? Det nästan gör mig bedröfvad att hon kan glömma sin barndomskärlek ... och likväl, jag är ju blot! min egen rival... det är ju Lorenzo hon älskar ändå? Jag måste snart ha vishet i denna sak. Hennes för bättrade kroppsoch sinnestiilståad skall snart iiilita er förklaring. Min roll plågar mig mer och mer... jag må ste tala... hon skall förstå mig, hon är högsinnad, hor skall förlåta... hon är qvinns, och dertill en älskand qvinna... Jag lider förfärligt, men jag tömmer min sor gekalk med tålamod och förtröstan, kanske att det god vinet der gömmes för mig. Jag vill bedja och förbid2