— Många påminna sig utan tvifvel ännu sedan år 1847 violinisten Leonards härvaro, som, förut föga känd, med sitt själfulla och mästerliga spel lika mycket öfverraskade som tjusade alla, hvilka hörde honom. Det är derföre säkert med möje publiken skall erfara, att hr Leonard åter ämnar besöka Stockholm i slutet af denna rmånad, åtföljd af sin fru, en nice tll madame Malibran och sjelf berömd sångerska. — De trenne dvärgarna Green, som under vintern gjort en resa i landsorten, hafva nu återkommit till Stockholm och förevisades i förra veckan vid hofvet, samt lära äfven Dblifvit upphemtade till åtskillige förnäma kretsar. Hvad som nu mest frapperar dem, som i somras sett dessa små menniskor, och roat sig åt deras naiva prat, är den hos utländningar alldeles ovanliga färdighet, hvarmed de nu tala vårt molersmål, efter att endast 11 månader bafva vistats på svensk botten. Man må tilltala dem i hvad ämne som helst, och man kan vara säker att de icke blifva skyldiga svar, och detta på en ledig, samt i allmänhet ganska korrekt och riktigt uttalad svenska. Isynnerhet den lille generalen inlåter sig gerna och mec liflighet uti samtal med de besökande och äl! längst avancerad i kännedomen af svensk: språket. re