Aftonbladet – 12 april 1851, sida 3

RA Ten nt nn Rn nt nt VA relse, var det en ren välgörenhetshandling af Chriin Istian, att icke blott till Erik öfverlåta eganderätter ant Jaf fastigheten, utan äfven gifva honom intressent. skap uti den ef Christian länge uaderhållsa väl: kända rörelse och sådant, utan att ens af Christiar betingades någon öfvsrvägande fördel, helst såsor ;y-) fördel ingalunda må anses den så kallade rättighe dellen eller rättare sagdt skyldigheten för Christian ati att) fournera sockerbruket med råsocker emot godtgörelst ns efter factura och omkostnadsräknieg; och lärer j or öfrigt hvarje oväldig granskare af kontraktet och dt 4 Ideruti förekommande stipulationer icke kunna undgi srkänna att fördelarne för ömsesides kontrabente ovoro ställde uti rättvis jemlikhet äfvensom billigheds jten såväl af Christians förbehåll att, pär han så för dgodt fann, få till sig lösa halfva fastigheten mot erall läggande af hälften utaf den summa, hvarföre fastig beten kunde stå till boks, som af det reciproka fördehållet för den efterlefvande af bröderna, att utar beräkning behålla sockerformar, krukor och den lösa kopparen. er) Om det å ena sidan ej må nekas att Erik medelst sn lit och möda vid bandteringen och öfrige till hans et )inskränkta egenskap (egentligen af sockerbruksmäpIstare och tillsyningsman vid minutbandeln) hörande mjbestyr, i sia mån bidregit till den inkomst, som gen nom rörelsen blifvit förvärfvad, så är det å andre -Isidan obestridligt, att inkomsten hufvudsakligast till -kommit genom de af Christian till sockerbrukets inköp och anläggning samt rörelsens bedtrifvande nedIsgde fonder, hans relationer och industri samt vidar-aämnas att Christian härstädes varit den förste, som aI direkte ifrån Bresilien införskref rått socker, deraf. x Isärdeles då det med hans tillgångar kunde kontant ällbetalas, under da första bolagsiren hemtades en vacm jker förtjenst, som dock minskades i samma mån Ispekulationerne efter hand blefvo delade af andra. Erik erkände ock alltid brodrens öfvervägande de! i omsorgerne för bolägets förkofran, såg i honom sir vän och välgörare samt fästade sig med förtroende vid hans råd och ånordningar. Detta var en na turlig följd af ofvanbeskrifne förhållanden och förp I klarar äfven, hurusom Erik, då ran sjelf ej var i 1 Istånd att vidare medverka till bolagets nytts, fenr -Idet vara enligt med räitvisa och den tacksamhet ) ban var Christian skyldig att till honom afsiå sin -Jendel i boisgst, helst då åt Erik tillförsäkrades ah rjbvad han för sitt bästa kunde fordra och önska. Af en, efter inträffadt nerfslag honom påkommen , Isjuklighet och derigenom förslöade kroppsoch sinroeskrafter urståndsatt att handlägga sockerbruksrön relsen, fattade Erik, emot medlet af år 4830 i sam;lråd äfven med sin andra broder prosten Carl Dyr)beck det beslut att uppsäga sitt bursksp och flytta il till den sistnämndes hemvist i Odensvi, under för-hoppning att helsan skulle genom vistandet på lan-det förbättras. Då under sådane omständigheter nå-IBot vidare deltagande i bolaget ej kunde för Erik! jega rum, försålde ban fastigheten och öfverlemnade falla sockerbrukets tillhörigheter, sådane de befunnos, till brodren och bolagsmannen Christian, de sednare så mot beting al en viss lifränta, som i anseende tilll eldess betydlighet icka biott försäkrade åt Erik en beqvämlig lefnad för hans återstående dagar, utan -Iderjemte beredde ett öfverskott, hvilket, tillagdt kö-! I peskillingen för fasta egendomen, borde tillvägabringe en vacker förmögenhet till fördel för hans arfvinger.. Under den ö Juni 4830 upprättades härom skriftliga afsardiinger, hvilka bevittnades af tvenne red :; bara och allipänt ektede personer, numera aflidnel; stadsmäklarne ÅA. Sshistedt och G. H. Pfeffer. Erikl; Dybeck försälde sålunda till brodren Christian genom li Iden ena sfaandlingen: fasta egendomen å normen t l i qvarteret Frigga vid hörnet ef Brunkebergs torg Joch Stora Vattuzränd under 7, ny nummer, emo: jen köpeskilling al 27,400 rår banko, moisvarsnde Iden summa, hvariiill denna egendom då stod til boks, och genom den andra, hela Eriks andel uti f J den till sockerbruket hörande lösa egendom, bestiende a? kopparkärl, formar och krukor, samt alls Jennan redsksp, som till verkets drift erfordrades oc: s befunnes; äfvensom all: inneliggende rått och får-t digt socker, jemte utestående fordringar för utbor E gåde varor; alltsammans mot en öfverenskommen r årlig lifränta af 7.200 rår banko, fom hvarje aqvar-)X tal borde med 4,800 rdr samma mynt erläggas; hvar-h jeunte stadgades, dels att den ditintills i Erik Dy-I b R becks namn idkade gemensamma sockerbruksrörelser dädanefter komme, i följd af köpeafhandlingen, a: bedsifvas under Christian Dybecks eller hans rätts : innehafvares namn ellena; dels att lifstidsräntan, sov upphörde med Eriks död, utan att hars arfvingars kunde derå göra anspråk, skulle af Christian, sålr länge han lefde, och sedermera af hans arfvingar!p punktligen utbatalas. b I sammanhang härmed infördes af Erik Dybeck is allmänna tidaingarne en äfven den ö Juni 4830 un-; dertscknad annons (iftagsn uti kämnersrättens ProOIm tokoll för den 49September 1845); hvärlgenom hans hl vänner och bekanta såväl i hufvudstaden som i rå landsorterna averterades att han öfverlåtit sin andellss i sockerbruksrörelsen vid Brunkebergs sockerbruk, som ditintills bedrifvits under hans enskilda firma, pb; till sin broder Christian Dybeck; i följd hvara? hån ef anmodada hvar och en, som var honom skyldig för utborgade varor af socker och sirap, att mod bemälde hans broder derom liqvidesa, hvaraf han fullkomligen erkände giltigheten. Efter sökt och vunnen lagfart, hvarvid företeddes justitiekollegii och förmyndarekammarens protokoll af den ö Juni 41830 (likaledes intaget i kämnersrättens protokoll för den 42 September 4843), innefattande att, enär Dybeck, ogift, både köpt och sålt fastigheten, någon omyndigs rätt icke hindrade köpet, blef fastebref? derå den 43 December samma år af rådhusrätten utfärdadt. Sedan vid Chrissien Dybecks den 47 Juni 4834 timade död sockerbruket äfvensom all öfrig qvarlitenskap öfvergått till hans dotter, nuvarande svarande Louise Aspelin och hennes man, grosshandlaren Aspelin, blef åtsproklama den 28 December samma år af dem begärd och utfärdad till den 44 Januari 1833, dertill Erik Dybeck var efter skedd uppgift ordentligen kallad. I anledning deraf anmäld? han sig också såsom fordringsegare, dels för köpeskillingen, 27,100 rår, dels för lifränten 7,200 rdr årligen, med påstående att få tilgodonjuta all den fordringsrätt i sterbhuset, som enligt de tvenne förbindelserna honom tillkom, såsom genom hans gjorda anmälan i laga ordning för: varad. Till verksiällighet af förut beskrifoa transaktioner hsde i Christian Dybecks lifstid blifvit upprättad ch sedermera af Aspelin fortsatt en löpande räk. ring, deruti Erik Dybeck qvartaliter hvarje år godtjordes lifränta, byra af en honom förbehållen liter råning i brodrens hus vid Drottnisggatan samt änta å köpeskillingsrev.rsen, men deremot belas:ales dels med hvad han för sina lefnadsbehof uttog ich dels med en åt Drik Dybecks dåvarande husråilerska, sökanden Norman arslegen årlig pension 4200 rdr bko; ceh bar från saldo af denna räk ing, jemte köpeskillingen för den fasta egendomen, ör Erik Dybeck och hans rättsinnebafvare uppkomnit en tillgång till belopp af 83,261 rdr 26 sk. 4 3t. banko, som, efter det sökanderne, kanslisten Dypeck och hans moder, genom Eders Kongl. Maj:ts vådiga dom af den 9 Augusti 1842, förklarats be ättigade att i boet efter Erik Dybeck åtnjuta, den örre äkta barns och den sednare leggift hustrus ätt, blifvit af enkefru Aspelin till nyssbemälde ve:erbörande utbetald. I afseende på 4, 2, 4 och ö punkterna af stäm ningen. 1 detta mål är, uti en till kämnersrätten der 12 September 4843 ingifvan skrift af mine hufvud näns daävarenda armhud vitradt: ferm den hör ale å