bidraga att slskydda Stockholm och öfriga inor denna skärgåård belägne punkter; men at: de icke förmår hhindra landstigning på Sverige öppna kust, oom fienden dertill är fast beslu:er Efter dessa ggrunder borde kanske skärgårds flottans siorlelek, och nationens fordringar på den samma bestänmmas. Din vän Percival. (Iasändt.) Tidningen Folkets Röst och Judarne. Uti Aftonbladet JM 76 för den 2 April nämne med anledning af herr Hjertas företag att åtala tid ningen Folkets Röst, att en stor beundran öfverall yttras för det utomordentliga tålamod, hvarmed ju diska församlingen härstädes låtit sig på det mes oerhörda säit nedskällas i sistnämnde tidning mec de nesligaste tillvitelser, under det frågan om den på riksdsgen väckta motionen angående en utsträckning i judarnees borgerliga rättigheter varit å bane.x Då frågan hurruvidalmossiska församlingen härstädes borde väcka åttel emot Folkets Röst blifvit härmes off ntligt framaställd utaf redaktionen, så får insändaren härjemtee upplysa, att denna fråga redan förut varit föremål fför enskilde öfverläggningar både biend insändarens maeosaiska och kristna vänner och att insändaren har :sig noga bekant, att bland en annar mosaisk församling i riket, hvilken likaledes anset sig vara förnärmad genom folkröstensn tillvitelser, fråga varit omm ett sådent åta!s väckande, ehuru in sändaren ännuu ej med visshet vst, huruvida sådant kommer att skke, Hvad som eemellertid hittills afhållit församlingarna härifrån, har hufvudsakligast varit följande: Man har fööreställt sig, ja, man har varit öfvertygad, att allmänheten icke skulle skänka tro åt de af Folkets Röjst mot judarna gjorda tillmälen. att tron på dessa tillvitelser icke en gång skulle vinns iosteg hos dem okunnigare massan, hvers fördomar och passioner emot judarne, enligt Aftonbladets ord folkrösten haft för uppsåt att bearbeta,. En sådan innerlig öfvertygelsa om allmänhetens rigtiga och oförvillade åsigt i denna fråga bar grundet sig på ds mosaiska trosbekännarnes lugna medvetande af redligt uppfyllda medborgerliga pligter, på det bifall och den akining som judarna hitintills rönt af hvarje fördomsfri, ojpartiskt sinnad och med sakernas förhållende verkiligen bekant kristen landsman, på de offentliga vitscord, dem öfverståthållareoch landshöfdingeembetten uppå regeringens anmodan tid efter annan afgifvitt i denna sak, semt siutligen på den Omständighetern, att, medan frågan om utvidgendet af de mosaiska trosförvandternes rättigheter nyligep utgjorda öfverläggningsämne vid riksdagen och inom tidningspressea, ingen enda riksdagsman och inom hela landet exdast en enda tidning lärer fästat afseende på deaf Folkets Röst mot judarne framkastade beskyllringar. Af allt detta tyckes det vara nogsamt ådagalagdt, att folkröstems) beskyllningar icke heller tarfvat något rättfärdigande inför don mera upplysta och bildade allmänbeeten. Om emellertid bland den okunnigare massam någon enda skulle vilseledas af folk röstens acgrefpp, så ändras ett sådant förhållande väl föga eller inteet i följd af åtats anställande, äfven om tidningen bleffve fälld, ty dess redaktör skulle vål vid sådant tilllfälle icke heller underlåta att försöke spela rolen af en tryckfrihetens martyr. För öfrigt, eharu men inom mosaiska församingen allmänt delar Aftonbladets förmodan, att, om åtal anställdes, utgången icke vore tvifvelaktig. är dock all:id ön dylik rättegång icke synnerligen ! behaglig. Dan dagliga erfarenheten ger tillräckligt: vid banden muru tryckfrihetsprocesser, getom ideliga svepskäl till tidsutdrägt, biliva låvavariga och tröttanda; huwu under själfva rättegången söädetidningen söker tillfälle och rådrum, mibdre till försvar af sina åklagiade tillmälen, än att uppduka nya sådana, icke alllenast mot den egentliga vederparten, utan, hvad äm värre är, mot dennes slägtingar eller rosförvandterr, kortligen mot allt, der vederparten skenbart skuulle kunna åtkommas. Skulle för alls letta nu åtall ske, så intrassias den, som icke tror sig böra lita på allinänhetens oförvillade begrepp, uti ett nät af tryyckfrihetsprocesser, på hvilka tid, kostnad och lugm snart sagdt fåfängt spilla. Allmänhetens beundran behölver derföre icke vara stor deröfver, ait de mosaiska trosbekärnatne hittills emo! je dem tillvitade smädelser satt ett putomordentligt ålamodo. Skulle Afttonbladets redaktion anse tjenligt, att lessa tankar, hvilka delas af ganska många bide tosförvandter och kristna landsmän, offentliggöras, lå de för öldgt för enhvar kunna tyckas ligga temligen nära id handen, så anhålles vördsamt för dessa rader m en plats uti Aftonbladets spalter. Medlem af Mosaiska församlingen t Stockholm.